Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1868, sida 1

n vVenersbors-. dagars tid ett sorteradt lager af Skoarbete till de A. F. CARLSSON. i trappa upp, rummet Å 4. l7179) växt till en händelse, hvilken i sitt sköte kan gömma vigtiga följder för hela landet. Utskottet sammanträdde ungefär i midten af Februari och afgaf sitt utförliga betänkande omkring medio April, alltså efter nära två månaders förlopp. Som vanligt voro naturligtvis de lärde oense. Efter att först ha försökt en mäkling med ministeren, på hvilken denna dock ej ville ingå, hemställde utskottets majoritet, att lagen måtte förkastas, medan minoriteten deremot anbefallde densamma till antagande. Det var ett ej alldeles obetydligt arbete, som utskottet haft, i det detsamma måste genomgå alla de från landets olika trakter inkomna adresser, och då agitationen, såsom förut omtalats, var betydlig, har dessas antal naturligtvis stått i förhållande härtill. En statistisk uppgift häröfver, som utskottet meddelar i sitt betänkande, är rätt intressant. Från Sjaellands stift hade inkommit 76, från Fyens 59, från Lolland-Falsters 17, från Aalborgs 33, från Viborgs 36, från Aarhus 106 och från Ribe stift 80 andraganden, alltså till sammans 407 sådana, hvilkas sammanlagda summa af underskrifter utgör 39,812, således nära 40,000, som gå emot lagförslaget. För detta ha inalles endast inkommit 319 underskrifter på adresser. Som bekant, har ett liknande lagförslag äfven varit framlagdt i den föregående sessionen, och till jemförelse meddelade utskottet, att då ingick för lagen ett andragande från 189 sjelfständiga husfäder med 880 personers hushåll, i hvilket förenade sig först 52 och sednare 20 prester, samt ett liknande från 1 prest och 109 husfäder med 289 personers hushåll på Bornholm. Mot lagen inkom en adress från Köpenhamns andliga konvent, om hvilken, utom biskopen i Viborg, 757 prester förenat sig, samt 2 adresser från 50 jutska prester. I anledning af utskottsbetänkandet innehöll ,Berlingske Tidende en ledande artikel, som efter all sannolikhet var officiell och hvari man sökte försvaga betydelsen af det stora antalet underskrifter mot lagen genom att anföra, att den starka rörelse, som var ursprunget till adresserna, nu lagt sig, att skälet till det ringa antalet underskrifter för lagen låge deri, att ejl. någon motagitation blifvit organiserad, samt att adresser ingått från endast något öfver 13 af landets 1,000 menigheter, hvaraf det officiella bladet kom till den slutsats, att om de öfriga å insändt adresser, skulle dessa nödvändigtvis ha varit för lagen.) Så stodo sakerna, och det är derför lätt begripligt, att man med spänning och intresse emotsåg Landsthingets andra behandling af lagförslaget; ty genom att vägra dettas öfvergång till tredje och sista behandlingen, skulle lagen ha varit förkastad, och så framt något sådant skulle ske, var ju detta den rimligaste väg att följa. Landsthinget bildar, tillfölje af hela sin sammansättning, det konservativa elementet inom vår lagstiftande makt; lugn och sans, emellanåt t. o. m. något utöfver gränserna äro dess kännemärken, och vid lagförslagets första behandling hade det ådagalagt mycket allvar och duglighet. Den andra behandlingen blef derför desto mera öfverraskande och länder thinget just ej tillheder. Sedan såväl majoritetens som minoritetens ordförande motiverat sin röstning, afgaf plötsligt konseljpresidenten grefve Frijs å kabinettets vägnar den förklaring, att ministeren ansåge sig solidarisk med lagen samt ville stå och falla med den.! Det var nästan ett åskslag, som träffade församlingen. Man hade väntat, att ministören skulle göra mottagandet af en bevillning på 5,000 rgdlr till nedsättandet af en kyrkokomission för att omordna folkkyrkans angelägenheter beroende af lagens. antagande eller förkastande; men att den ville begagna lagens fall för att afgå, väntade säkert ej mången. Så länge biskop; Kierkegaard stod vid rodret, skulle man kunnat förstå detta, ty med honom som förare var denna lag endast signalen till! en börjande omordning af alla våra kyrkliga förhållanden, och att ministören skulle insätta sin existens derpå, det kunde man: i nödfall begripa; men att man med den nuvarande kultusministern, som blott är ett ögonblickets nödhjelp, kan falla på något dylikt — det är nästan otroligt, Och att det är grefve Frijs, som i spetsen för kabinettet förklarar, det tidens religiösa! rörelser äro så mäktiga, att ministeren ej kan lemna dem otillfredsställda — det låter nästan komiskt. I ett samma dag hållet astonmöte, lemnade Madvig, den berömde filologen, emellertid äfven en kritisk belysning af ministerens ställning till denna sak, som i ett ypperligt föredrag visade tomheten och det intetsägande i ) Något riktigt torde ock hafva legat i detta antagande, då man vet, att de mot valmenighetslagen af lätt begripliga skäl fiendtliga prelaterna och de med dem liktänkande inom presterskapet uppbjudit alla resurser, för att gifva agitationen mot lagförslaget ett imposant utseende, kan man taga för temligen gifvet, att de på sina adresser lyckats samla namnen på de aldra fleste af de lekmän, som varit oförmögna att fatta förslagets egenskap att vara ett om än litet steg i den rätta riktningen och ett medgitvande åt protestantismens id och friheten inom kvrkang amråda En kann