Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1868, sida 2

ej betvifla hennes äterkomst. Hon lät ej heller länge vänta på sig. — En enda minut, sade hon till mig, — jag har glömt min bönbok. — Martine, jag älskar er. Vill ni bli min hustru? Hennes herrliga ögon glänste till. I detsamma skrek en skarp röst från vapenhuset: — Na, har du fått reda på boken? Martine hade endast tid att trycka min hand. Jag hade förstått henne. Denna handtryckning var ett ja. Men svårigheterna voro ej på långt när undanröjda. Dagen efter värt möte i kyrkan anhöll jag i ett brof om företräde hos vår dircktör, hvilken emottog mig med sin vanliga välvilja. — Nå väl, min gosse, det handlar således om statsaflärer, emedan vi ha tagit till pennan? Låt höra, är ni ärelysten? Jag slår vad om att det är något nytt medgifvande ni kommer för att begära af mig? — Ja, ett medgifvande, herr direktör, men som ej skall gå någons rätt för när, och som ej skall fordra någon skriftver ling eller andra åtgärder. Jag kommer helt enkelt för att bedja om ert samtycke till mitt giftermål. — Ah, helt enkelt. Men detta är inte så enkelt som ni föreställer er. Vi behöfva först ett rättsenligt och fullt trovärdigt dokument, som visar alt ni ej efterlemnat någon enka i någon af fäderneslandets församlingar. Ah, helt enkelt! det är snart sagdt! I alla fall skola vi se till,