Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1868, sida 2

han några minuter tankfull med hufvudet lutadt mot handen. Derefter vände han sig plötsligt till mig. — Alla dessa åtgärder skola erfordra tid, sade han, lång tid. Hvilken geting har då stungit er denna morgon? Hvarför gifta er här, under den korta tid, som återstår er, — oberäknadt att jag begärt er benådning? i — Men jag älskar denna qvinna, herr direktör, jag älskar henne — — — Låt oss talas vid. Han satte sig framför mig, och i det kan vänligt slog mig på axeln, fortfor ban: — Vår roll såsom egenmäktiga chefer och herrar öfver de deporterade kräfver en bigtfaders grannlagenhet. Sedan domen fallit, äro de dömda endast skyldiga oss undergifvenhet för det ådömda straffet. De fel eller brott, som ådragit dem lagens stränghet, tillhör det igke oss att yppa, Men ännu en gång anser jag det både som min pligt och rättighet att säga till er: Gift er icke här! XXI. Ett giftermål i Cayenne. Jag uppfattade att direktören talade till mig med hela sin öfvertygelse; men den okufliga kärleken sjöd inom mig, och det upprörde mig att finna ett oförutsedt hinder mellan mig och Martine. Jag steg upp. — Ah, hvad vill ni att vi skola göra, utropade jag, — sedan lagen en gång bränumärkt vår panna? Tror ni verkliz gen, att vårt fosterlands mödrar skola invänta vår återkomst härifrån, för att an