Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1868, sida 2

Han ringde; en tjenare inträdde. — Begär i kansliet handlingarne rörande Surypöre. — Fort. Den förträfflige mannen fortfor med en på samma gång illparig och öppen glädlighet: — Ni vet att alla våra pensionärer ha sina större eller mindre synder. Det erfordras mer än ett vanligt snedsprång, för att rättvisan skall ålägga dem en så svär resa — — i Tjenaren återkom med ett digert register, hvilket direktören öppnade. Sedan han läst deruti en stund, fortfor han: — Jag ser intet hinder å er sida; härvid steg han upp. — Alla detaljer, som röra det steg ni ämnar taga, har jag här, om icke fullt lagenliga, dock tillräckliga att skydda mig för allt ansvar. Dessutom värderar jag er, emedan jag sjelf bevittnat ert mod och edra ansträngningar. Om ni försäkrar mig att ni är fri från hvarje föregående förbindelse, är det tillräckligt för mig, — Jag är fri, herr direktör. — Godt. Låt mig nu veta er utvaldas namn. — Martine Ferrand; hon kom hit med den sista transporten af gvinnor. — Ja, jag vet, — en ståtlig brunett, om hvilken ag hitintills endast hört godt. Han fgde åter och betjenten inträdde. — Martine Ferrands register! Betjenten återkom efter några minuter. Direktören tog plats vid sitt skrifbord och gaf mig ett tecken att sitta ned. Han öppnade registret och läste sida efter sida Stundom skrynklade hans fingrar bladen med en nervös häftighet, som förrådde en inre rörelse. Då han hade slutat, satt