Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1868, sida 1

den föreslagna förändringen af gref:ne E. Sparre, saf Ugglas, frih. Stjernölad, hrr Faxe, Billström, I Rydin, Ekenman, Weern och Hazelius, hvilka funno densamma både ur billighetens och rättvissans synpunkt särdeles påkallad samt ej heller vara af beskaffenhet att ett menligt inflytande eraf på riksdagens sammansättning vore att förnta. Efter anställd votering blef punkten godkänd med 67 röster mot 41, hvilka sednare afTgålvos för afslag. Utan diskussion godkändes härefter ö:te och 7:de punkterna, deri hemställts a) dels att 5 9 i k. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862, sådan denna S lyder i k. kungörelsen den 15 September 1863, skall ur nämnda k. förordning uteslutas; dels ock att, i följd häraf mom. 1 af 8 8i samma k. förordning skall erhålla följande förändrade lydelse: En hvar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem af en kommun samt enligt 57 8 förbunden att till kommunen erlägga skatt, och icke häftar för oguldna kommunalutskylder, skall, under iakttagande af de närmare bestämmelser, som 9 innehåller, vara berättigad att deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar och beslut; och b) att Så 10 och 11 i k. förordningen om kommunalstyrelse på landet skall betecknas med Så 9 och 10 samt att 12 i samma förordning skall delas i 2 paragrafer så, att nuvarande 1:sta momentet i denna 8 betecknas med 11 och 2:dra momentet med 8 12. I anseende till den framskridna tiden uppsköts nu föredragningen af betänkandet. Andra kammaren. Föredragningen af lagutskottets utlåtande n:o 31, angående förändringar i kommunallagarna, fortsattes med 5:te punkten, hvilken, jemte 6:te och 7:de punkterna, bifölls utan diskussion. Beträffande innehållet af de i dessa punkter af utskottet framställda förslag, hänvisa vi till referatet öfver första kammarens förhandlingar för dagen rörande samma ämne. I s:de punkten hemställer utskottet att riksdagen ville för sin del besluta, dels att 2:dra mom. i 12 af k. förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862 skall erhålla följande förändrade lydelse: Ej må någon kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot en femtiondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden; eller, i något fall för mera än Etthundra röster. dels ock att 1:sta mom. 12 8 af samma k. förordning skall erhålla följande förändrade lydelse: Vid valet, som förrättas med slutna sedlar och för öfrigt i tillämpliga delar efter den ordning, som för val af riksdagsfullmäktige för staden är eller varder antagen, eger en hvar till deltagande deruti berättigad medlem af kommunen en röst för bevillning efter art. II bevillningsstadgan, till och med en riksdaler, samt vidare en röst för hvarje derutöfver påförd hel riksdalers bevillning efter nämnde artikel; men ej må för någon beräknas flera röster än som svara emot en femtiondedel af valkretsens hela röstetal efter röstlängden och i intet fall flera än 100 röster. — Häremot har hr Ribbing i afgifven reservation framställt det förslag, att icke någon må kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för mera än 40 röster, samt att röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsatta fyrktal, dock att ingen må vid kommunalstämma ega att utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot ett sammanlagdt fyrktal af 400 fyrkar. Rörande denna fråga uppstod en längre öfverläggning. Frih. Liljencrantz fann icke att genom utskottets förslag törhållandena i det minsta blifvit förändrade, i det derigenom t. ex. i Stockholm en tiondedel af de röstegande skulle kunna öfverrösta samtliga öfriga. Talaren ville gå något längre i tilldelande af inflytande åt de lägre beskattade klasserna och detta trodde han kunna ske genom att bestämma maximum af röster på en hand till tjugo. Hr A. W. Nilsson förklarade sig, ehuru en varm vän af personlighetsprincipen, icke vilja gå så långt att på en gång fordra allt eller intet, utan nöjde sig med att östrätt blefve lika vid alla kommunala val och ett mindre maximum till exempel 20 röster faststäldt vid öfriga kommunens angelägenheter. I hopp att utskottet, som vid denna riksdag gjort några medgifvanden å personlighetsprincipen, vid en följande riksdag måhända ginge ännu längre, hade talaren tänkt yrka afslag å förevarande punkt, men då föregående talaren framställt ett förslag, som bättre motsvarade rättvisans anspråk, ville han biträda detsamma. Er Ribbing ansåg såväl det af utskottet som friherre Liljencranta afgifna förslag lida af det felet, att för det maximum, som i hvardera af dem blifvit förordadt, icke funnes något grundadt skäl. Deremot trodde talaren att något sådant inkast icke kunde göras mot det af honom reservationsvis afi förslag, såsom varande grundadt i vår nuvarande riksdagsordnings bestammelser om valrätt, samt yrkade derföre bifall dertill. Ir Bovin anförde motiverna för det af utskottet förordade maximibeloppet, men förklarade sig gerna med sin röst vilja understödja ett förslag med lägre maximum, såvida ett sådant kunde hafva någon utsigt till framgång. Hr Vougt trodde det Yora erkännas att utskottet gått något framåt mot det slutliga målet, men önskade för sin del, att så snart som möjligt maximum måtte fastställas mycket lägre. Hr Lindström varnado för att i denna sak följa valspråket ,,aut Crosar, aut nihil. Genom att gå mycket långt ned vid tilldelande af politiska rättigheter skulle man visserligen kanske afräpna ett missnöje, som nu på många håll funnit ett starkt uttryck, men man glömde, att derigenom å andra sidan framkallades missnöje hos andra, hvilka visserligen icke skulle framföra sin klagan på gator och torg, men skulle kunna skada samhället ofantligt genom att undandraga detsamma sina krafter. Förordade utskottets förslag. Hr Winkrans framställde äfven detta yrkande hufvudakligen på de af sista tal. anförda IIr Wijk skulle icke hafva något emot den röstbegränsning, Liljencrantz föreslagit; men då utskottets förslag, ehuru han icke ansåg det tillfyllestgörande, hade största utsigt för sig att vinna maritet, ville tal. biträda detsamma såsom innefattande ett medel att åtminstono i någon mån komma ifrån det abnorma förhallande, som nu eger rum, Hr v. Troil röstade ock för bifall till förslaget, isom innefattande en obestridlig förbättring. I hufvudsakligen enahanda syfte yttrade sig hr Åhlgren, ehuru denne talare för sin del icke skulle motsatt sig en lägre rostberakningsgräns. Hr Medin talade för bifall till förslaget, äfvensom hrr Rosenberg och Sjöberg. Hr Carlsson, var öfver. tygad, att den lika rösträtten var det mål, hvars till man borde sträfva, samt att man en gång äfven skulle uppnå detta mål, ehuru man måste gå gsamt och steg för steg, samt yrkade derföre all. Hr Dahm förklarade det vara bättre att raga hvad man kunde få och icke eftersträfva näsot, som väl kunde synas såsom en lycka, men i sjelfva verket vore omöjligt att uppnå, samt yrkade på grund häraf bifall till utskottets förslag. — Hr Muren ville icke heller motsätta sig det af utskottet föreslagna maximum, ehuru han ansåg utskottet hafva gätt väl långt, — isynnerhet i afseende på bestämmelserna för bolag, för hvilkas utveckling utskottets förslag innebure ett hinder. Frih. Alströmer sökte visa, att förslaget, om det ansoges, verkligen skulle medföra en törbattring, och yrkade bitall till detsamma, Sedan ytterlizare hrr Ridderstad, Gumaelius, Kinmansson, Ekroth och Tlierta talat för bifall till utskottets för slag, blef detsamma efter slutad diskussion af kam