Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1868, sida 1

Från Norge. (Korrespondens till II.-T:n.) Christiania den 24 April 1868. Sedan den första förvåningen öfver mi nisterkrisen i Stockholm börjat lägga sig ha äfven lugnare reflexioner öfver denntilldragelse aflöst de mångfaldiga rykten som vilda fantasier under de första da garne satte i omlopp. Det är verkliger oförlåtligt af dem, som sända oss tele grammer, och af de norska auktoriteterna i Stockholm att ej lägga ett enda lugnande ord till det torra meddelandet om fyra statsråders samtidiga afgång; ett tillägg såsom t. ex. ,, Orsaken ännu obekant, mer intet skäl till oro, eller ,,Afgången sker tillfölje af utaf riksdagen vägrade anslag tillräckligt för att lugna sinlandet. Ingen af våra tidningar har ännu uttalat sig rörande denna öfverraskande händelse, men deraf följe ej, att den ju icke sysselsätter vår uppmärksamhet; tvertom har den gifvit anledning till mångahanda betraktelser, hvilka jag uppriktigt måste tillstå i allmänhet ej äro mycket gynnsamma för de 4 handlande personerna). Ett sådant afsked bloc ser ut som en sammangaddning; alla händelser kan det ej ha beslutats utan efter förutgångna långa konferenser mellan parterna. Tiden synes utomordentligt olyckligt vald: både så hastigt efter konungens hemkomst och midt under riksdagsförhandlingarne, då hvarje serskild minister i ett konstitutionellt land skall ansvara för sina handlingar under årets lopp samt dessutom bistå den kontrollerande och beviljande statsmakten med all den arbetskraft, som han har till sitt förfogande, och ett substitut är i ett sådant fall ur stånd att fullgöra ett dylikt uppdrag. I början framkastade vi äfven den frågan, huruvida afskedet vore att betrakta såsom en opinionsyttring mot konungamakten eller mot folkmakten. Vi ha sednare erhållit svar härpå. Men det värsta af allt är dock de oändligt lumpna skäl, hvilka enhvar serskild af de ifrågavarande personerna åberopar för sin afskedsansökan. Man nödgas här fråga: Har riksdagen i någon punkt gått utom sin rätt och sin pligt? och i motsatt fall måste det uttalas, att de syra stats dragit sig tillbaka tillfölje af en su bilitet, som konstitutionella ministrar icke någonstädes ega rätt att hysa eller att låta framträda på ett så föga med statsmannafasthet och mod harmonierande sätt, utan att stämplas af opinionen. Enstaka svenska tidningar tala om, att riksdagen nu fått en lexa, som den förtjenar och länge skall minnas, Men detta förekommer oss rent af löjligt; ty här var icke tal om någon af de stora frågor, som göra epok i ett land, t. ex. frihandel eller icke-frihandel, krig eller fred, ny representation eller ej, utan vägrandet at helt simpla och proportionsvis obetydliga bevillningar, hvilka enhvar lärer inse kunna och måste komma under behandling icke blott vid hvarje riksdag, utan näs hvarje vecka under riksdagens samvar Blefve det nu praxis, att ett statsråd genast resignerade med bittert sinne, så snart han erhölle afslag på något, som han hos den beviljande myndigheten begärde, eller ock blott på de större och vigtigare af sina fordringar, så skulle det ej bli något slut på mimsterkriserna. Men en större personalförändring inom r ringen är alltid riskabel, om den up, pas ofta, då nya män öch nya id6er, alltför ofta tillförda statsrådet, ej kunna annat än rubba regeringens fasthet och fö svaga dess arbetskrast. Vi hysa derför txiel om, huruvida de 4 nunistrarneförsök att afgå på de af dem anförds skäl strängt taget ar grundlagsenlig loyalt är det i hvarje fall ej. E ut par a de afträdande höge herrarle beklaga sig öfver den form, hvari de fått afslag a riksdagen. Jag vill i detta afseende hänvisa till sammansättningen al våra egna nationalförsamlingar, i hvilka öfver halfve antalet är bönder, och till uttalandena inom dessa mot statsråden under kontrollen af deras handlingar. Folkmakten ä i alla tider hänsynslös och tyrannisk, på grund af de många olikartade elementer hvilka den, till frihetens betryggande : ) Efterföljande reflexioner få stå för vår kor respondents egen räkning. Red:n.