Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1868, sida 1

leda ej mindre än 4 hängbroar, hvardera 113 sot lång och 18 sot bred. Hela denna vidsträckta och om skicklighet uti såväl utförande som arbete vittnande landningsplats, som höjer och sänker sig efter tidvattnet, väger omkring 7,500 tens och åstadkommer ett vattentryck af 160,000 föt. Sommartiden är här ej allenast en behaglig och uppfriskande uppehållsort för stadens innevånare, utan äfven en den lifligaste persontrafik, då alla ångare, som ligga på redden, endast härifrån hafva förbindelse med land. När man nu tänker sig de 100,000-tals emigranter och den mängd utaf andra resenärer, som härifrån befordras, så kan man göra sig en föreställning om det lif, som bär är rådande både bittida och sent. Medan vi äro på stället, så låtom oss antaga inbjudningen att komma ombord å ångaren Chikago, tillhörig ,Guions line, hvilken ligger färdig på rivieret och inom ett par timmar skall afgå med utvandrare till Newyork. Vi föras till en början ombord å en mindre avisoångare (af hvilka de olika ångbåtsbolagen ha hvar sin), der vi genast göra bekantskap med ,,vederbörandek, som medfölja för att besigtiga och undersöka såväl fartygets maskinerier som öfriga anordningar för passagerare och emigranter, innan detsamma tilllåtes att afgå till sin bestämmelse. Vi förflytta oss nu direkt till ,,Chikago och se, huru till de minsta enskildheter allt undersökes och granskas. Dessa undersökningar tycktes mig vara så samvetsgranna och stränga, att jag i sanning förundrar mig öfver huru missbruk kunna förekomma. Utaf emigrantskaran, som uppgick till omkring 400 personer, var största delen irländare; då de passerade revy för läkaren, iakttog jag en familj, bestående af man, hustru och 12 barn samt en hel skara slägtingar. Efter en tids förlopp ångade Chikago ut på sin färd, och eder resenär återvände med samma avisoångare till landningsplatsen, efter att ännu en gång hafva öfvertygats om regeringens tjenstemäns nit och oväld för betryggande af utvandrares rätt. Sedan vi nu åter kommit i land, skola vi ytterligare göra bekantskaper med några emigrantangelägenheter. Vi begifva oss för detta ändamål till James Street och gå m på ,Allans Brothers Office, egarne af de ångare, som tillhöra , the Montreal Ocean Steam Ship Company (Allan Line). Här införas vi uti en större kontorslokal, vid hvars ena sida löper en lång disk, bakom hvilken bokhållarne hafva sina pulpeter, hvar inom sin fördelning. Längst fram är en dörr, som leder till managerns lokal. Uti den härvarande managern, mr Ennis, lära vi känna en redbar och samvetsgrann person, hvilkens ord och utsagor om uppfyllandet af bolagets förpligtelser till emigranterna vi ej hafva någon anledning att betvifla. Jag besökte flera andra dylika kontor, men inskränker mig till att omnämna tvenne, mr Ramsens, manager för Guions Line, och mr Sirles, agent för ångarne mellan Liverpool och Boston. Då Liverpool är nästan uteslutande handelsstad, kunde man också vänta att stadens börs skulle vara något utmärkt. Att så är, erfara vi också, då vi närma oss The Exchange News Room, en byggnad, som fördelaktigt vittnar om affärsmännens konstsinne. Redan det yttre af byggnaden, som upptager en yta af 1, 084 qvadratfot, är imponerande. Vid ingångarne äro pelare och pilastrar af röd irländsk granit med fot af s. k. Caen-sten. Vi inträda uti den stora salen, som är 105 fot lång, 90 fot bred och 50 fot hög, och öfver hvars midt är en kupol, 50 fot i diameter, hvarifrån dagen inströmmarSidorna upptagas af konversations-rum med kringlöpande gallerier. Dekorationerna äro konstnärligt utförda uti renaissance-stil och väggarne af Bardagliaoch Siciliansk marmor. Det hela gör ett godt intryck. Såväl salen som sidorummen voro, då jag befann mig der, upptagna af stora samlingar tidningsläsande och samspråkande gentlemän. Uti stadens , Guide såväl som i guldbokstäfver öfver ingångarne läses: ,, Newspaper from all parts of the World, hvarför jag tänkte för mig sjelf, att jag här skulle få se någon svensk, norsk eller dansk tidning. Förgäfves genomsåg jag de digra tidningsbundtarne; jag fann ej hvad jag sökte, men erhöll af föreståndaren för lokalen bekräftelse på att äfven här, liksom öfverallt uti Amerikas många News-Rooms, man ej ansåg Norden ällhöra den, hela verld, hvarifrån inskriptionerna prunkande tillkännagifva, att etablissementen ha tidningar. Reflexionerna göra sig sjelfva, då man besinnar, att Liverpool har ej allenast en stor affärsförbindelse med Norden, utan äfven en vidsträckt passageraretrafik. Då vi ej få denna vår önskan uppfylld, lemna vi åter den monumentala byggnaden och stöta snart på ett annat bevis på att det inom handelsverlden finnes en viss benägenhet för att omgifva sig med konstskatter. Detta bevis ha vi uti närheten af the Exchange, om vi stanna framför Lord Nelsons monument, ett utaf de vackraste i England. Monumentet föreställer denne Albions hjelte i det ögonblick, då segern håller på att kröna honom med ännu en lager, men döden förädiskt smyger sig fram mellan segern och honom. Brittania synes sörjande sin sons öde, under det en oförskräckt sjöman ramrusar och brottas med mannen med ian. Ett flaggdraperi omsluter till en del yruppen, så att man ei ser hjeltens för