Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1868, sida 2

dagar utgjort en integrerande del af det brittiska riket, har under hvarje tid utöfvat ett stort inflytande på dess öde och har tillräckligt med naturskönheter, för att föranleda till en resa dit. Det är väl således för den ovanligheten att på Irland få se en kunglig person, som prinsens af Wales besök der nu väcker så stort uppseende. En del irländska tidningar uttrycka önskan, att prinsen måtte tillbringa längre tider der, och en insändare i ,,Times uttalar t. o. m. förhoppningen, att nästa parlament skall anslå tillräckliga medel härtill. Prinsens nuvarande årliga anslag — 100,000 pd st. — räcker, som man vet, icke ens till hans nuvarande hushållning. Till den förut omnämnda kapplöpningen i Punchestown — anordnad för prinsen af Wales — hade prinsen begifvit sig i sällskap med lordståthållaren, markisen af Abercorn. Trängseln var oerhörd och festen gynnad af vackert väder. Angående den irländska S:t Patriks-orden, som prinsen af Wales under sin nuvarande vistelse på Irland erhållit, skrifves rån Dublin: ,,Denna orden är, likasom den engelska strumpebandsorden och den skottska Tistelorden, en relatift ung stifelse. Den grundades på en tid, då partivågorna gingo högt, och den afsåg att bildaj ett försoningsband mellan England och! systerön. Detta var 1782. Irland hade genom Floods och Grallans patrioism gjort sitt parlaments sjelfständighet gällande och till dess skydd kallat sina rivilliga under lord Charlemont till vapen. Irlands ställning blef under dessa förhållanden så mycket mera betydelsefull, ju mera England fick lida för sina krig och tillvexande skulder, och nödvändigheten af en förlikning blef så mycket tydligare. Då tillkom genom ett kungligt patent af den 5 Februari 1783 S:t Patriksorden, ett sällskap eller broderskap, som skulle bestå af suveräner och 15 riddare. Prins Edvard, konungens fjerde son, hertigen af Leinster och landets förnämsta ädlingar, ingen med lägre rang än af earl, blefvo utnämnda till riddare af denna orden, och sedan dess har — med undantag af baron Furnham (1845) — ingen lord burit denna orden, med mindre än att en earlkrona prydt hans vapensköld. Georg IV företog 1821 den femte och sednaste stora installeringen af ordensriddare och utnämnde vid detta tillfälle sex riddare. Af de då utnämnde är endast en, earlen af Roden, nu en gammal gubbe, ännu vid lif. Den nuvarande hertigen af Leinster är icke riddare af denna orden. År 1830 lemnade han det åt honom bestämda bandet af politiska skäl till markisen of Kildure, liksom han äfven sednare afböjde att emottaga den Strumpebandsorden, som nu pryder lord Clarendons bröst. Lord Russell har för första gången under lång tid låtit förmå sig att föra ordet i en folkförsamling. Genast då man fick veta, att den gamle statsmannen, hvilkens lif varit en fortsatt strid för utvecklingen af Englands inre friheter, skulle uppträda, uppfylldes St. James Hall, der mötet hölls, och trängseln var så mycket större, efter det gällde den brännande frågan om upphäfvandet af den irländska statskyrkan. Vid lordens ankomst reste sig alla från sina platser och mottog honom med en verklig bifallsstorm. Han öppnade förhandlingarne med ett tal, i hvilket han uttalade förboppningen, att det 300-åriga kriget om den irländska statskyrkan väl nu omsider måtte bringas till slut. , Det vore nu tid på -— yttrade han — att England slöt fred med Irland, och Gladstone är den man, åt hvilken man borde lemna fullmakt att afsluta och underteckna fredsoch vänskapsfördraget. I det han på det varmaste förordade de resolutioner, som Gladstone framställt, sade han sig återtaga det förslag om frågans ordnande, som han på sin tid uttryckte i ett bref till Fortescue. Slutet af Russells tal innehöll ett försvar för Gladstone mot alla de beskyllningar, som hans antagonister gjort mot honom, då de påstått honom vara agent för påfvedömet, en opålitlig, variabel politiker, m. m. Mötet godkände Gladstones resolutioner, och t. o. m. män af det konservativa partiet yttrade sig för desamma. Till slutet uttryckte mötet ett otvetydigt misstroendevotum mot den nuvarande ministören. SPANIEN. Den franska , Temps innehåller från Barcelona följande skrifvelse af den 14 dennes: Af en obetyulig anledning har halfva Catalonien i dag blifvit förklaradt i belägringstillstånd. Måndagen i nåsk