Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1868, sida 1

spelade pantomim för oss, medan ekorrarne utförde luftgymnastik. Med ett ord, detta lif, som förestod oss i en sydländsk, yppig trakt, föreföll oss vida önskvärdare än galörerna i hemlandet. Mina olyckskamrater kalasade på maniok samt sköldpaddor, som sjömännen köpte åt oss i dussintal vid hvarje uppehåll. Vid byn Hattes, belägen vid rivicrets mynning, stoppade ångaren för första gången; vi sågo ett slättland, som måste blifva mycket bördigt, då det blifvit behörigen utdikadt, hvilket ej kan dröja länge, ty flera hundrade deporterade äro sysselsatta med utdikningsoch vattenledningsarbeten. Från Hattes till Saint-Laurent, der kaptenen hade order att landsätta oss, räknar man tjugo sjömil. Öfverallt samma rika växtlighet, skri af vilddjur, upptåg af apor och ekorrar. Vi nalkades vår straffstation. Man uppställde oss på däck, och en officer uppropade våra namn. Den sorgliga truppen var fullständig. Innan vi öfverlemnades till platsens myndigheter, lät kaptenen, som ej var någon buse oaktadt sitt barska yttre, gifva oss hvar sitt glas rom samt uppmanade oss till ånger och arbete. Han slutade med att låta oss hoppas att en gång återse Frankrike. Den hederlige officern var rörd, och de mest förhärdade ibland ess kände något, som rörde sig inom dem. (Forts.)