Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1868, sida 1

— Följ mig, sade den allmänna ordningens försvarare. Jag lydde. Han förde mig uppför en sträcka fuktiga och mörka trappgångar; i tredje våningen, efter hvad jag kunde beräkna bland denna labyrint af gångar, lät han mig sitta ned på en bänk och klappade försigtigt på en dörr, öfver hvilken jag läste: Herr Instruktionsdomaren N:o 7. Efter några ögonblick återkom han, gaf mig ett tecken att stiga upp, och sade: -Man väntar på er. Kom in. En vacker gubbe, med ett mildt och lugnt ansigtsuttryck, satt framför ett bord betäckt af böcker och papper. En liten slickad figur, med en penna bakom örat och hvars åsyn ingaf kyla, satt vid bordändan och samlade några spridda papper, medan han långsamt insöp en pris snus. Det var notarien. Domaren riktade sina stora, blå, på samma gång kloka och välvilliga ögon mot mig. Han bläddrade i ett digert register. — Ni kallar er ju Surypere? sade han med ett frågande uttryck. Och innan jag fått tid att svara, fortfor han: -Ni är född i Marilhac i Dordagne. Ni har utöfvat en kringresande krämares yrke, och från by till by, från stad till stad har ni kommit till Paris, der ni redan blifvit straffad två gånger för bedräglig handel. Jag började få reda på N:o 33:s härkomst och föregående lif. Domaren fortfor: — I Paris har ni blifvit anklagad för att tillhöra ett band missdådare, hvars hufvudman ni var. Hela bandet har blif