Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1868, sida 3

Blandade änmen. Ett tal af Disraeli. Tidn. ,, International berättar: Engelske premierministern Disraeli utdelade nyligen belöningar till ett halft dussin unga flickor i en liten by i Hampshire i närvaro af ungefär 20 landtmän. Hela sammankomsten hade nästan en privat karakter och det var med plats en tidningsreferent fick tillåtelse att öfvervara densamma. Denne hade ditrest från London i afsigt att få meddela tidningarne ett tal af premierministern. Disraeli fullgjorde sitt uppdrag med mycken humor och nedlåtenhet, men till tidningsreferentens stora förskräckelse afslutade han mötet utan minsta tillstymmelse till tal. Journalisten framsteg då ur sin vrå och skyndade till minisern, som just stod i begrepp att aflägsna sig. ,,Jag beder tusen gånger om förlätelse sade han, ,, men det kan omöjligen slutas på detta sätt. — ,, Hvad menar ni dermed? frågade statsmannen förvånad. ,Jo, mylord, ni har ju allsicke hållit något tal! Jag har rest från London ända hit med ett iltåg för att stenografera ett tal, om det vore än aldrig så kort. — ,Ah, då det är så nödvändigt, att jag talar, sade ministern leende, ,så är det en annan sak! Efter deasa ord återvände han till sin plats och höll ett 15 minuters tal om unga qvinnor i allmänhet och om flickorna i Hampshire i synnerhet. Skeppet ,Britannia i Nya Zeeland. I N. D. A. läses: Det torde vara temligen allmänt bekant, huru skeppsfarten från Gefle alltjemt förkofras år från år, och i jembredd dermed, huru skeppsbyggeriet derstädes, baseradt på förståndiga och kloka grunder, når en utveckling, som ej någon annan stad i Sverge kan uppvisa. Ett dylikt resultat vinnes, då kloka och praktiska män stå i spetsen för fartygs byggande, och Gefle har också glädjen att inom sitt samhälle ega många sådana män. Ibland dem intager skeppsrederifirman P. C. Rettig Co. ett aktadt rum, ty den eger ej allenast många stora och väl utrustade skepp, som besöka jordklotets mest aflägsna delar, utan den utskeppar äfven med sina egna och andras fartyg laster till dessa långt aflägsna marknadsorter, och isynnerhet på Australien har denna firma i många år haft en stor afsättning af de svenska hufvudprodukterna, jern och trä. Men nu senast har ett denna handelsfirma tillhörigt skepp ,Britannia, fördt af kapten M. Wretman, vid jultiden anländt till Nya Zeeland och varit det första, som direkt från Sverge ditfört en last trä och jern. Enär denna sak kan vara af intresse att blifva allmännare bekant, hafva vi derom inhemtat nedanstående upplysningar: Skeppet Britannia lossade sin last i Port Chalmers, som är en uthamn för Dunedin, emedan till sistnämnda ställe, beläget 10 eng. mil längre upp i landet, fartyg, som draga mera än högst 10 fot vatten, ej kunna uppkomma. Möjligen hafva andra svenska fartyg förut lossat laster derstädes, efter erhållna order i Australien, men Britannia kom dit derekt från Gefle. Kapten Wretman nämner, att hamnen är trygg, omgifven af höga berg. Umgälderna äro ringa, utom kostnaden för barlast, som uppgick till 5 sh. pr ton. Alla slag af förfriskningar kunna erhållas, såsom vanligt är i ett engelskt nybygge. När guldgräfvandet var i sin blomstring, fanns der en betydlig affärsverksamhet, men rörelsen är nu mindre, sedan guldletandet för det mesta upphört. Att platsen likväl har en större tramtid för sig, är påtagligt med hänsyn till landets goda beskaffenhet och engelska kolonisternas kända drift och ihärdighet. För frigt finnas der banker, och cessioner bland de handlande inträffa äfven der likasom inom andra civiliserade samhällen. På samma gång som Britannia anlände ock dit ett norskt skepp, äfven med trälast, och detta var för mycket för den ringa marknaden, så att begges laster måste osålda uppläggas. med undantag af Britannias däckslast, som såldes till lågt, ehuru icke förlustbringande pris. Likväl är det förunderligt, att ens någon trälast kan afsättas der, då tjocka skogen växer ända ned till sjökanten och flera ångsågar i full gång finnas der anlagda. På försök hade Britannia jemväl medfört 30 tons stångjern, för hvilket erhölls ett pris, som lemnade skälig behållning, men större qvantiteter jern kunna svårligen på en gång afsättas. Krigsstatistik. En fransk statistisk författare, Leroy-Beaulieu, har i ,, Revue Nationale uppställt en tablå öfver hvad de senaste 15 årens krig kostat gamla och nya verlden i menniskor och penningar. Menniskoförlusten, omfattande alla dem som dödats af fienden eller bortryckts af sjukdomar under kriget, uppgår till 1,743,491 man, och kostnaderna beräknas utgöra 47 milliarder 830 millioner francs. Fruntimmers förfalskningar. I den engelska tidskriften Once a week förekommer en liten artikel med ofvanstående öfverskrift, som i öfversättning lyder sålunda: Damerna bära sig ofta mycket ogeneradt åt, då det gäller blotta formfrågor. Förfalskning generar dem icke mycket, om