Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1868, sida 2

ter, som årligen föranledas genom räntor och amortering af anläggningskostnaderna för den nu beslutade fullständiga vattenledningen samt dess underhåll och drift, en särskild vattenskatt skall påläggas dem, som bo eller vistas i de delar af Göteborgs stad och dess område, till hvilka vattenledningen blir utsträckt, att hvarje qvartal af husegaren förskottsvis utgöres med en half procent af utgående eller i vederbörlig ordning uppskattade hyror; med rättighet för honom att af hyresgästerna göra sig betald för på dem löpande andelar i denna för vattenledningens begagnande till hushållsbehof utgående afgift. Och hatva stadsfullmäktige samma dag remitterat förslaget, för utlåtande, till byggnadskomiteen för den nya vattenledningen. Vid fullgörandet af detta uppdrag, anser sig byggnadskomiten böra erinra: att de å allmän rådstuga den 6 Maj 1858 för behandling af frågan om ny vattenledning utsedda komiterade, i betänkande den 23 November 1864 (n:o 1 bland stadsfullmäktiges tryckta handlingar för 1865), jemte öfriga framställningar, afgifvit motiveradt förslag, af enahanda innehåll med det nu af hr von Schoultz väckta förslag; att, sedan stadsfullmäktige den 2 Februari 1865 beslutit ytterligare förberedande utredning af vattenledningsfrågan och, jemte det hr E. Willerding valts till ledamot i kemitcen i stället för hr B. E Dahlgren, som uppdraget sig afsagt, förstärkt komitten med 2:ne nya ledamöter, den förstärkta komiteen, under den 16 April 1866, inkommit med nytt betänkande i ämnet, som, med bilagor, är infördt under n:o 15 bland stadsfullmäktiges tryckta handlingar för 1866; att, uti sistnämnda betänkande, komiten tillkännagitvit, att, i fråga om lämpligaste sättet för anskaffande af de, till vattenledningens drift och underhåll samt anläggningskostnaders förräntning och amortering nödiga inkomster, äldre komiterade (hrr C. Dickson, F. T. Blomstrand, H. J. Strömberg och G, Hjort) icke funnit anledning att frångå den i förra betänkandet (1865 n:o 1, pag. 10 och 11) uttalade åsigt, om införande af föreslagen vattenskatt, att utgå med viss procent af hyrorna; men att, då denna fråga egentligen afsåge utfinnandet af en ny form för särskilda kommunala bidrag till ett bestämdt ändamål, komitten föresloge, att beslutet om vattenledningens anläggande måtte fattas, oberoende af frågan om de olika sätten att framdeles anskaffa nödiga medel för underhåll och amortering; för utredning af hvilken del af vattenledningsfrågan komitten bifogade två uträkningar: den första, ombesörjd af hr Willerding, utvisande det sannolika förhållandet mellan inkomster och utgifter vid en vattenledning för Göteborg, under förutsättning, att afgifter för vattnet endast erläggas af dem, som frivilligt begagna sig deraf, och, med ledning af erfarenheten i Stockholm, upptagande det resultat, att vattenledningen visserligen till en början skulle komma att gå med förlust, men att den, efter längre eller kortare tid, allt efter olika räntefot, skulle fullt bära sig och till och med gifva ansenligt årligt öfverskott eller tillfälle till motsvarande nedsättning i vattenpriserna; och den andra, af hr Blomstrand, utgående från antagande, att vattenförbrukningen, i följd af den på hyrorna grundade vattenskatten, redan från början skulle leda till det af hr öfverstelöjtnanten Leijonancker antagna maximum för utgifterna, motsvarande en årlig vattenåtgång af 430 millioner kannor, eller det af hr Leijonancker för 35,000 konsumenter beräknade behofvet, samt att inkomsterna af vatten till industriella behof, till rännstenars, gårdars och gators renspolning samt diverse förbrukning, likaledes skulle från början uppgå till de af hr Leijonancker för 35,000 konsumenter beräknade beloppen; allt med resultat, att vattepledningen redan från början skulle fullt ut bära sig; Varande dessa tvenne olika uträkningar närmare utvecklade uti vid betänkandet fogade särskilda anföranden; att stadsfullmäktige, den 25 Oktober 1866, i sammanhang med beslut om anläggning afny vattenledning frän Delsjöarna, och om anskaffande at medel härtill genom upplåning på längre återbetalningstid, än två år, dels förkastat komiterades ofvanförmälda förslag af den 23 November 1864, om påläggande af särskild, på hyrorna grundad, vattenskatt; dels ock bestämt: att vattenledningen skulle betraktas, såsom ett industriellt företag, och följaktligen den under de första åren på företaget möjligen uppkommande brist betäckas af de för vattenledningens utförande upplånade medel, vid bestämmandet af hvilka medels belopp alltså den möjliga bristen för vissa år borde tagas i beräkning och läggas till anläggningskostnaderna; samt att utgifterna för de med vattenledningen förenade kostnader borde bestridas, i främsta rummet, genom afgifterna för den privata konsumtionen och derjemte genom bidrag från staden för brandposter, publika byggnader, m. m., så att endast den brist, som derefter möjligen under de första åren uppstode, skulle af upplånade medel betäckas; samt att, sedan byggnadskomitn, efter stadsfullmäktiges uppdrag och med ledning af stadsfullmäkti ges beslut den 25 Oktober och 27 December 1866, uti betänkande den 30 April 1867 inkommit med kostnadsförslag rörande vattenledningen och uträkning af det belopp, som för ändamålet borde upplånas, enligt hvilken uträkning vattenledningen, betraktad såsom ett industriellt företag, skulle, under förutsättning att penningelån för staden icke lämpligen kunde upptagas mot större årlig betalning i ränta och amortering, än efter sex procent, under elfte driftåret och sedermera lemna öfverskott i inkomster utöfver utgifterna, stadsfullmäktige den 23 Maj 1867, vid pröfning af betänkandet, infördt under n:o 17 bland 1867 års tryckta handlingar, godkänt komitns deri gjorda förslag och beräkningar samt fastställt beloppet af den summa, som för vattenledningsföretaget borde upplånas, till 2,150,000 rår rmt. Stadsfullmäktiges beslut om den nya vattenledningen är följaktligen grundadt derå, att den skulle betraktas såsom ett industriellt företag och att alltså afgifter för vattnet skulle komma att erläggas endast af dem, som frivilligt begagnade sig af vattenledningen, samt att ifrågavarande företag icke skulle kräfva något skattebidrag af stadens invånare, utan bära sig sjelft. Att stadsfullmäktige nu skulle, enligt det af hr professor v. Schoultz väckta förslag, fatta beslut! i alldeles motsatt riktning, åsyftande, att de för vattenledningens amortering och underhåll erforderliga inkomster skulle beredas genom en särskild tvångsskatt af invånarne i de stadsdelar, AÄ — 33 hade satt sig upp i sin säng ochi