Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1868, sida 2

sigte. Ordspråket säger att man vänjer sig vid allt, men jag kunde icke vänj mig vid den bild glaset återgaf, och jag tänkte, att i händelse denna sjukdom fort for, var den enda bana, som återstod mig att blifva ,,den magre mannen på mark nader. Jag hade sett en sådan i Batig nolles, och jag öfverträffade honom vida Medan jag drack min bittra dekokt, af klädde man min granne. Jag erfor dervid en plötslig och förfä rande synvilla. Det var mig man afhöljde; ungefär sam ma ålder, samma färg på hår och skägg samma frånvaro af litsfärg ; hvitt på gult eller gult på hvitt; jag trodde att yrselr åter grep mig, och jag fattade min lill: spegel. Nej, jag låg i min säng, och man ord nade hans. Han var derborta. Vi vorc således verkligen två! Man lade slutligen mitt andra jag, och med verklig tillfredsställelse varseblef jag att han var något kortare än jag, hvar igenom jag återvann min personlighet. Jag andades lättare. Emedan jag fann mig bättre, förlät jag min granne och intresserade mig till och med för hans person. I detsamma anlände underläkaren. Han syntes brådskande och missnöjd öfver att hafva blifvit störd (det var icke densamme, som hade emottagit mig); han kände på den sjukes puls och gjorde en uttrycksfull grimas; han ville se tungan, hvilken patienten med stor svårighet förmådde framsticka. LNaär kom denne man hit? frågade han sjukvaktarne.