Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1868, sida 2

Från Berlin. (Korrespondens till H.-T:n.) Berlin den 4 April 1868. Nordtyska förbundets nyligen öppnade parlament har begynnt under dåliga auspicier: det var vid sina första sessioner ej kompetent att fatta beslut. Denna omständighet måste naturligtvis öfverallt göra ett mycket pinsamt intryck. Regeringens organer söka, misslynta, orsakerna uti brist på intresse för parlamentets verksamhet. Detta med orätt. Vi ega intet öfverflöd på män, som egna sig till folkrepresentanter. Vi sända i allmänhet samme män, som representera oss i kamrarne, äfven till parlamentet. De preussiska kamrarne stängdes först kort före parlamentets öppnande, och många medlemmars parlamentariska kraft, men icke deras patriotiska intresse, må vara uttömd. I några länder, t. ex. i Sachsen, äro kamrarne ännu samlade, i Preussen hålla nu några provinsial-representationer möten; en och annan parlamentsledamot skulle fördenskull rentaf behöfva dela sig, för att åt alla håll kunna uppfylla sina pligter som folkrepresentant. Vi bli icke blott för mycket regerade, utan äfven för mycket representerade. Det fattas oss just ett tyskt parlament för bevakande af alla allmänna intressen. Det nordtyska parlamentet har den herrliga uppgiften att göra rent hus bland de ännu förvånansvärdt talrika qvarlefvorna af medeltidsinstitutioner Serdeles skönt har medeltiden bibehällit sig i Mecklenburg. Der är godsegaren ännu herre öfver sina bönders gods och lif. Han eger rättighet att strafla dem med käpp och ridpiska, likasom att tillegna sig deras arf. Bort med denna rättighet, som drifvit tusentals arbetsamma, flitiga och välmående landtmän öfver till Amerika! I flera städer existerar ännu rättigheten att igra judarne att bosätta sig der. Denna rättighet grundar sig på fruktan för den mosaiska racens skarpsinnighet, dess spekulationsförmåga, dess rörliga och outtröttliga företagsamhetslust; den är en förevändning för den kristliga beqvämligheten och lättjan samt hånar den moderna lagen och menniskorättens likhet — bort dermed! Mycket vidsträckta äro i Mecklenburg ännu , handtverksembetenas och .skråens rättigheter, hvilka isynnerhet i städerna beherrska det industriella lifvet. För sekler tillbaka bestämda till och egnade att bringa handtverket till anseende bland de borgerliga samhällsstånden samt att betrygga dess , gyllene botten, ha dessa föreningar i nyare tider, genom yrkenas alla bojor sprängande utveckling, förlorat all terräng; deras rättigheter skada, der de ännu existera, allmänhetens intresse, i det de utesluta konkurrensen. Bort med slika rättigheter! Äfven ,friflyttningens skrankor vänta ännu på sitt undanröjande. Huru mycket elände har ej fostrats, hur mycken arbetskraft förlamats och hur mycket kapital gjorts ofruktbart derigenom, att de serskilda länderna, provinserna, kommunerna betrakta invånarne på andra sidan om deras gräns såsom fremlingar samt ega rätt att förvägra dem utöfvandet af ett yrke, förvärfvandet at fast egendom, grundandet af ett hushåll, ja tillochmed det helt enkla vistandet. Bort med dessa skrankor — endast genom lemmarnes fullkomligt fria rörelse kan kroppen utveckla sig! Och sedan de skrankor, hvilka ännu här och der finnas i lagarne, för att hindra eller försvåra ingåendet af äktenskap! Här är det återigen Mecklenburg och det närbelägna Lauenburg, der skrankorna ännu mest stå i strid mot naturen. Här få på landet äktenskap endast ingås med serskildt tillstånd af ortens myndighet. Tillåtelsen vägras ofta, isynnerhet arbetaren, emedan nämnda myndighet i regeln har att bära fattigvårdskostnaderna. Man villl.