Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1868, sida 2

Ett nytt fastland vid Nordpolen. Den amerikanska , Courrier des Etats Unis har nyligen meddelat underrättelse om en upptäckt, som i den vetenskapliga verlden ådragit sig den största uppmärksamhet. Denna upptäckt angår nemligen en så stor landsträcka i Norra Ishafvet, att de hvalfiskfångare, som sett den, icke dragit i betänkande att beteckna den som ett nytt fastland. Det är en känd sak, att den ryske navigatorn Wrangel för c:a 50 år sedan antog dess tillvaro och från 1821 till 1823 gjorde flera fruktlösa försök att upptäcka detta land. Efter att förstnämnde år hafva passerat Kolymafloden påstod sig Wrangel hafva kommit till den 73:dje breddgraden. Han hade tillbragt 46 dagar på isen. Sednare fortsatte han sina efterforskningar, hvarefter han, nödsakad att stanna vid yttersta randen af de fasta ismassorna, måste återvända, utan att hafva funnit något fastland. Han var emellertid fullt öfvertygad om, att det existerade, och bade hört talas derom af infödda folkstammar, som han anträffat. Nu kan detta fastlands tillvaro icke längre betviflas. Förra sommaren, som — enligt hvalfiskfångarnes sammanstämmande uppgifter — varit en af de mildaste och gynnsammaste, man upplefvat, har beredt några af dem tillfälle att komma längre norr ut än någonsin tillförne. Bland andra har kapten Long meddelat många detaljerade upplysningar om det nya fastland, som han sett under sin vistelse förra sommaren i norra Ishafvet. Det var om aftonen den 14 Augusti, som han första gången såg detta land, och dagen derefter kl. 9 om morgonen befann sig hans fartyg omkring 18 eng. mil utanför detta fastlands yttersta vestkust. Han kunde nämnde dag tydligen se landet, och han uträknade, att det måste ligga på 70 gr. 64 min. N. Br. och 178 gr. 30 min. 0. L. De lägre partierna af detta fastland syntes vara betäckta med vegetation, och man såg der alldeles ingen snö. Enär flytande ismassor förefunnos mellan landet och fartyget, och man icke fann något spår af hvalfiskar, trodde kaptenen sig icke böra utsätta sig för den fara, som var förbunden med att gå närmare kusten. Denna tvekan från hans sida är emellertid i hvarje hänseende högligen att beklaga. Han seglade i ostlig riktning längs denna landsträcka hela dagen den 15 och en del af dagen den 16 Augusti, och på några punkter var hans artyg icke öfver 15 eng. mil derifrån. Den 16 var mycket klart väder, och lanlets medlersta och östra delar voro myccet väl synliga. Nära midteln, ungefär på den 180:de längdgraden, höjer sig ett berg, med utseende af en utslocknad vulcan. Det är omöjligt att säga, huru långt andet sträcker sig mot norr; men så långt igat kunde nå, såg man bergtoppar. Efter allt hvad man kunde finna, är letta land bebodt. En mängd hvalrossar unnos i närheten. Kusten såg grönare ut in det asiatiska fastlandets, och i det hela åg landet mera beboeligt ut än trakten id Point Barrow vid Mackensie-floden, ler vissa sträckor af Grönland under tordligare breddgrader. Mot vester ligger m udde af ett högst märkligt utseende. Coppen och sluttningarne äro betäckta med n ofantlig mängd liggande eller lodrätt tående pelare, några af dem liknande yramider. Åsynen af en vågformig slätt örökar det egendomliga af dessa pelarnassor, hvilka icke utgöra en oafbruten träckning, utan tvertom, likasom de celiska minnesmärkena, visa sig i grupper m 15 å 20 stycken, spridda öfver en tor yta. Man observerade en stor svart läck på sluttningen utaf ett af dessa berg. ienom att med kikare noggrannare berakta densamma trodde man sig finna, tt det var kol. Den omgifvande marken ar betäckt med vegetation. Från den 175:te till den 170:de längdraden finnes i vattnet intet spår af djurf. Man finner der hvarken skälhundar, valrossar, hvalar eller infusionsdjur af ågot slag. Vattnet är här lika blått om midt i Stilla Hafvet, ehuru hvalfiskingarne aldrig funnit öfver 15 å 18 famars vatten på 40 eng. mils afstånd från und. Detta fastland, som äfven blifvit sedt f kaptenerna Philipps och Biver, hvilka ågo det vester om Herald-Island, på 72:dra reddgraden, har af hvalfiskfångarne fått amn af Wrangels land, den till heder om först förutsade dess tillvaro.