Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1868, sida 3

Summan galler med kapital, ranta och expenser numera omkring 50,000 rdr, förutom straffet i öfrigt. (Från Falun). Ingeniör Koschell undergick förnyad ransakning inför häradsrätten, som sammanträdt i Koschells bostad, sistl. Fredag. Tidningen -Dalpilen meddelar härom, bland annat, följande: Några väsentliga omständigheter rörande pigan Engströms dödssätt kommo väl icke i dagen, men af de utaf provincialläkaren doktor Käsel nu skriftligen afgifna svar på de 6 frågor, som vid förra tinget at åklagaren gtill hr doktorns besvarande blefvo framställda, framgingo för Koschell ganska besvärande omständigheter. Sålunda förklarades det, dels att, hvad beträffar möjligheten deraf att Engström skulle, på sätt Koschell uppgifvit, hafva kunnat vid 6-tiden bedt honom om vatten, sådant vore föga troligt; dels att det icke låter sig med säkerhet bestämmas om Engström varit vid sans, då hon med ja besvarade hustru Anna Jönsdotters till Engström ställda fråga, om hon sjelf skurit sig; dels att det icke vore antagligt, att Engström, sedan hon skulle hafva skurit sig, törmått att under den då ib. vägande och en aln från sängkanten, inåt, stående cigarrlådan lägga den der påträffade rakknifven; dels att förblödningen alls icke kunnat ske inom den tid, som af Koschell blifvit uppgifven; dels att, i fråga om K:s uppgift att de i Engströms ansigte synliga mörka fläckarne, liknande märken efter fingrarne på en hand, skulle från större så småningom hafva öfvergått till mindre, dessa fläckar icke hafva undergått någon förändring; samt slutligen att de å Engströms kropp befintliga blånader härleda sig från stötar eller slag. Åklagaren, kronofogden Bergsten, hvilken, såsom oss synes, i detta sorgliga mål utvecklat en berömvärd ifver att bringa sanningen i dagen, uppläste härefter ett skriftligt antörande, deruti han påpekade ej mindre den tvetalan, hvartill Koschell vid flera tillfällen gjort sig skyldig, än äfven hans besynnerliga beteende under det Engström skulle hafva beröfvat sig lifvet; dragande åklagaren af allt hvad som sålunda förekommit den slutsats, att Koschell icke blott tillfogat Engström de skador, hvaraf hennes kropp burit märken, utan äfven skurit halsen af henne. Vidare företedde åklagaren ett bref, som han från majoren P. U. Gussander i Gefle bekommit såsom svar å en till ingeniören Koschells hustru aflåten skrifvelse. Brefvet från hr Gussander, hvilken är granne och anförvandt till fru Koschell, upplästes och var af ett i hög grad upprörande innehåll. Enligt detsamma skulle Koschell hafva betett sig mot sin hustru på ett så förskräckligt sätt, att hon funnit sig nödsakad att tvenne gånger rymma från honom. Efter den första gången hade K., med löfte om ett bättre uppförande, öfvertalat henne att åter flytta till honom, men sedan hon efterkommit denna hans önskan, hade han behandlat henne på ett ännu hjertlösare sätt. Fru Koschell, som i sin mans bo medfört 16,000 rdr, dem han förstört, måste numera lefva på välvilliga menniskors bekostnad. Af lidanden och sorger så uppgifven att hon nästan förlorat förståndet, anhåller hon att man icke mätte inkalla henne för rätta, dels emedan hon icke kan bevisa något, alldenstund det alltid varit mellan fyra ögon, som hon af Koschell blifvit misshandlad; dels emedan hon fruktar att i sådant fall förlora den lilla återstod af förstånd, sem hon ännu eger qvar, och slutligen derför att hon icke eger medel att bekosta några resor. Åklagaren anmärkte äfven, att dagen förut till hans kännedom kommit, det Koschell skulle a Norrala häradsrätt i Helsingland blifvit dömd för det han misshandlat sin hustru så att blodvite följt; ech ville nu åklagaren, på det att Koschells meritlista måtte i sin helhet blifva känd, anhålla om uppskof med målet till dess protokollerna öfver Norrala-målet bunne infordras. Koschell nekade fortfarande för mordet och vidhöll sina förra uppgifter. Efter hållen öfverläggning afkunnade domstolen det beslut, att målet åter förekommer till behandling den 14 April, och skall Koschell fortfarande hållas häktad. Denna utgång af saken tycktes djupt gripa den anklagade, hvars utseende plötsligt visade mycken nedslagenhet.