Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1868, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. (Frän Stockholm). Mordet å fröken Laurell. Ransakningen mec Margareta Larsson fortsattes i Tisdags å rådhus: rättens 6:te afdelning, och hölls med henne ett 11 timmas långt förhör, under hvilket hon punkt för punkt återtog allt hvad hon förut yttrat rörande Fribergs delaktighet i eller vetskap om mordet Under förhöret berättade Larsson, att hon från sir ungdom varit så van att ljuga, att hon slutligen kommit på den punkt, att hon ,ljög så att hor sjelf troddet. Hon försäkrade, att hennes trojvarit den, att om hon höll i sig, skulle Friberg taga på sig alltsammans och på detta sätt lemna henne en förut af honom utlofvad hjelp i nödens stund. Hon sade, att hon hade mördat: ,för att muntra upp Friberg., men dock tänkande, under det hor begick mordet: ,jag skall skylla på Friberg.. — Vid detta erkännande yttrade domaren: ,Jo, det var just en treflig uppmuntring du tillernade honom. Sedan förhöret för dagen med Larsson var slut. nedfördes hon åter i häktet, och Friberg upphemtades. Denne uppträdde med ännu större lugn än vanligt, fortfarande förnekande all vetskap om eller delaktighet i mordet. Den vidare ransakningen uppsköts på 8 dagar. (Från Falköping.) Helsing—ähbergska målet. I Falköpings Tidning läses: Helsing—Åhbergska målet, hvarom Töreboda tidning på sin tid så mycket bråkade, är nu åter allmänna samtalsämnet. Händelsen är i korthet följande: En patron Hörstadius hade för många år tillbaka på inspektor Helsing öfverlålit arrendet å ett kronoboställe Hagestad, mot 3,000 rdr årligen i afträde, hvarefter Helsing öfverlät samma arrende på possessionaten Fredrik Åhberg, egare af Ärebergs bruk, samt dennes bror Vallentm Åhberg, hvilka då åtogo sig att till Hörstadius betala de bestämda 3,000 rårna årligen. Ingen särskild förbindelse blef likväl derpå utfärdad, utan skedde öfverenskommelsen härom blott mundtligen i vittnens närvaro. Bröderna Åhberg fullgjorde ej aftalet, utan förnekade detsamma. Vid häradsrätten, dit saken slutligen hänsköts för omkring 10 år sedan, styrktes med tvenne vittnen, landtbrukarne Colliander och Andersson, att kontrahenterna öfverenskommit om ofvannämnde liqvidationssätt, i följd hvaraf häradsrätten alade bröderna Åhberg att genast utgifva 29,000 rdr, hvartill sammanslagna beloppet redan då uppgick. Etter aflagdi vad, fingo Åhbergarne i hofratten det ena vittnet jäfvadt, samt berättigades att med ed värja sig från krafvet. Härötver klagadt af båda parterna, fastställde högsta domstolen hofrättens beslut — och bröderna Åhberg svuro! — Det lärer varit ett djupt gripande ögonblick, då denna ed gicks; ty både domaren och den talrika menigheten tycktes vara fullt ötvertygade om att bröderne Åhberg gått mened. Detta var första akten. Sedan Helsing förgäfves sökt resning i målet och genom Åhbergarnes samvetslösa förfarande blifvit utblottad, har han nu stämt sina motparter för mened, då han numera erhållit 3:ne sammanstämmande vittnen, de 2:ne förut omnämnda, af hvilka det jäfvade nu är ojäfvigt, samt en hushällsjungfru, som vid aftalstiden var hos Helsing på Hagestad. Dessa hafva redan å tingsstället i Binneberg enstämmigt intygat sanningen af det förut omtvitade aftalet. Utgången kan ej vara tvifvelaktig. Emellertid uppsköt ordföranden, v. Häradshöfding Lindencrona letta smutsiga mål till det ting som nu pågår unler häradshöfding Mentzers ordförandeskap, och motses med väntan det slutliga afgörandet. V. Häradshöfdingen B. Arvidsson uppträdde till yröderna Åhbergs försvar såsom deras advokat. Summan gäller med kapital, ränta och expenser numera omkring 50,000 rdr, förutom straffet i frigt.