Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1868, sida 2

torde nu äfven vara, att den ifrågavarande accisen afser icke att lägga något hinder i vägen för hvitbetsockerfabrikationens naturliga utveckling, utan blott att ställa den i ett jemlikt förhållande med öfriga sockerraffinaderier, hvarförutan den i sjelfva verket erhölle ett konstladt skydd, som medgåfve hvitbetsockerfabrikanterna att stegra priset å sin vara med samma belopp, som den nu till staten erlagda tullen å råsocker utgör. Aftenbladet, som genom en föregående förtjenstfull artikel bidragit att sprida ljus öfver denna fråga, innehåller i sitt sednaste tisdagsnummer en uppsatts i ämnet, som vi här återgifva, då den särskildt berör jordbruksintressets ställning till hvitbetsockerfabrikationen. Uppsatsen har följande lydelse: ,De väckta förslagen om beskattning å hvitbetssockertillverkningen föreligga nu till afgörande i kamrarne. Bevillningsutskottet har i principen uttalat sig för en särskild beskattning å ifrågavarande tillverkning samt ansett, att ej mindre näringens eget än statsverkets välförstådda intresse fordrar ett skyndsamt afgörande af denna fråga; men utskottet har likväl funnit sig icke kunna tillstyrka de i motionerna framställda förslagen, innan genom sakkunniga personer blifvit utredt på hvad sätt och till hvad belopp beskattningen bör åläggas. Utskottet har derföre föreslagit riksdagen att anhålla, det K. M:t ville låta verkställa en sådan utredning samt för nästkommande riksdag framlägga det förslag i ämnet, hvartill den kan föranleda. Ehuru det måste beklagas, att,i en tidpunkt sådan som den nuvarande, då näringarnes tryckta ställning låter skattebördorna kännas dubbelt tyngre än vanligt, ett icke obetydligt belopp af sockertullen skall gå för statsverket förloradt, för att i stället såsom premium tillfalla en enda sockerfabrik och ett fåtal hvitbetsodlare i dess närhet, lärer man väl för denna gång icke kunna komma längre än bevillningsutskottet tillstyrkt, då utskottet icke tilltrott sig att utan en föregående utredning föreslå hvarken beloppet af den serskilda beskattningen eller sättet för dess utgörande. Genom den af utskottet föreslagna åtgärd bör emellertid den fördel vinnas, att säkrare och tillförlitligare data för frågans bedömande böra kunna åstadkommas, än de som för närvarande förefinnas. Vi föreställa oss derföre, att man icke å någondera sidan skall hafva något emot den föreslagna utredningen, då det redan nu torde vara temligen klart för alla, att frågan icke kan undanskjutas, och att det nuvarande osäkerhetstillståndet är det för näringens egea uppkomst och utveckling mest menliga man kan tänka sig, då farhågan för en blifvande beskattning, hvars belopp och form man icke känner, måste afhålla spekulationen från att rikta sig åt detta håll och således skapa ett monopol åt den enda nu befintliga hvitbetssockerfabriken af någon betydenhet. I en uppsats, som vi nyligen egnade åt detta ämne, sökte vi ådagalägga, att det endast var de nuvarande hvitbetssockerfabrikernas intresse, som uppreste sig mot beskattningen. Det är likväl kändt, att man skjuter jordbrukets intresse framför sig och söker göra troligt, att en fortfarande skattefrihet för tillverkningen af hvitbetssocker skulle vara fördelaktig för landets jordbruk och dess idkare. Men det är icke svårt att ådagalägga, att en sådan skattefrihet, långt ifrån att för det stora flertalet af jordbrukare vara någon fördel, tvärtom är en olägenhet och en börda. Påståendet om hvitbetssockertillverkningens vigt för jordbruket i allmänhet kunde ha något skäl för sig, om hvilken jordbrukare som helst i landet kunde företaga sig att odla hvitbetor för att afyttra dem till sockerfabrikerna. Men detta låter sig( icke göra, emedan odlingen endast lönar sig i närheten af en sockerfabrik, dit den skrymmande produkten kan forslas utan att betungas af alltför stora transportkostnader. Det är följaktligen endast i närheten af de platser, der en sockerfabrik finnes, som jordbrukarno kunna få något gagn af skattefriheten, för såvidt nemligen sockerfabrikanten delar med sig något af premiet åt jordbrukaren. Att detta skall blifva händelsen i början och så länge hvitpetsodlingen är ny på en ort, är ganska roligt; men lika troligt är, att då nu för iden sockerbruk, tör att löna sig, måste vara anlagda i stor skala och beräknade ör en stor tillverkning, samt att således cke gerna mer än en fabrik kan antagas ippstå på hvarje ort, så skall frånvaron ikall konkurrens snart sätta sockerfabricanten i tillfälle att diktera priserna och ehålla lejonparten af premiet för egen äkning. Icke ens de jordbrukare, som kunna befatta sig med denna odling, få åledes, enligt vår öfvertygelse, någon synwerlig nytta af skattefriheten. Tager man åter i betraktande huru obeydlig, i förhållande till den odlade jordens idd i landet, den areal är, som behöfdes ill och med för att producera hela Sveres sockerbehof, skall man finna huru få ordbrukare som kunna befatta sig med lenna odling. För åstadkommande af 45 nillioner 64. socker fordrades föga mer än 0,000 tunnland besådda med hvitbetor. ifven med behörigt afseende derpå, att witbetor endast efter ett flerårigt omlopp unna odlas på samma jord, och att följktligen en areal några gånger större än ff Då 1 — RP JT —2 4 575 U en