Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1868, sida 2

D On trettiosex, men tycktes ej hafva uppnått trettiotalet. Hon bar en grå sidenklädning, hvars vida armar visade hennes fina handlofvar och små förtjusande händer. l— lilla fot hvilade på en broderad pall. — — — Ännu ensam? frågade Adrien de Saulles. — Åh, ni vet, mon cher, att de bästa vännerna alltid komma tidigast. — Få vi ej se husets engel? — Tålamod, engeln skall snart vara här. Hon har troligen sett er komma och skall ej dröja att uppenbara sig. VI. Dystra aningar. Baronessan hade knappt talat ut, då fröken Edvige inträdde, småleende och rodnande. Hon helsade och satte sig bredvid sin fostermoder. Den sistnämnda kysste henne på pannan. Det låg så mycken ömhet i denna kyss, att Trelauney ej kunde afhålla sig från att fråga baronessan: — Har ni aldrig haft barn, madame? — Aldrig, min herre. Hvarför gör ni mig denna fråga? — Emedan det förefaller mig som en orättvisa, madame. — Jag älskar Edwige som min dotter. Det kära barnets föräldrar äro landslyktingar från Ungern, hvilka ej ens hafva vågat uppgifva sina namn på inregistreringsbyrån, emedan de ej kunde yppa att