ni har på det högsta uppväckt den parisiska nyfikenheten. — Bah. — Öslverallt talar man om er. — Parisarne äro verkligen alltför artiga. — Ni har, säger man, drifvit excentriciteten ända derhän, att ni i massa låtit uppköpa det Azoffska paketbåt-kompaniets aktier? — Det roar mig att tid efter annan göra en dålig spekulation. Detta frivilliga offer besvärjer ödet, och man skördar rikeligen å ena sidan hvad man frivilligt har förlorat på den andra. — Hur det än må vara, så hafva några skrattat på er bekostnad; andra hafva sagt: Han är således omätligt rik. Trelauney smålog. — När undertecknas ert giftermålskontrakt? frågade han. — I morgon, hoppas jag, mylord. Madame de Remeney ämnar anhålla att ni bevistar den lilla ceremonien. — Hvilka komma dit? — Endast några närmare vänner, Robert Kodom, markisinnan de Bryan-Forville, markis de Charmeney — — — Ensam? — Troligtvis åtföljd al sin dotter Blanche. Kommer ni? — Ja visst! Adrien tog plats ilord Trelauneys vagn, några minuter derefter stego båda ur framför stora trappan till hotellet vid rue de Ponthieu. Baronessan emottog lord Trelauney med utsökt artighet. Wanda var ännu bländande skön; gift redan vid aderton års ålder, var hon nu