Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1868, sida 2

Baronen uppreste sig och kysste hennej — Har du inte pengar? — Nej, — på sin höjd 2,000 francs, och jag hotas af en mängd lagsökningar. Baronen började åter gråta. — Du älskar mig inte! utropade han snyftande. Yvonne satte sig i hans knä. — Jo, jag älskar dig, hviskade hon ömt, — och jag skall göra allt för att hjelpa dig! — Nå väl, låna mig dina juveler, sade baronen. Den stackars flickan hemtade ett litet skrin från sin sängkammare. — Se der allt hvad jag har qvar, sade hon. Baronen öppnade skrinet. Det innehöll några ringar, två armband, en kedja, några broscher och briljantknappar — — — Bah, sade han, — det här är knappt värdt tjugotusen francs. — Ja, sade Yvonne, du vet att allt det öfriga står på assistansen. Baronen slog handen mot bordet. — Åh, utropade han, — det återstår mig markisinnan! Gif mig skrifdon. Forts.)