Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1868, sida 2

Han fattade hennes hand och förde henne till ett angränsande rum. — En olycka hotar oss, sade han till henne. — Jag anade det, svarade Wanda. — Sedan den afton magnetisören var här, går knappt någon dag förbi utan att ett ord eller någon omständighet erinrar om det, som borde vara glömdt. Hvilken ny olycka är det nu? Kodom tryckte häftigt hennes båda händer. : — Din man är fri! Wanda blef likblek. — Fri? utbrast hon, — och vi lefva ännu? — Han har brutit sig igenom en vägg och flytt genom en afloppskanal. — Kanske, sade Wanda, — har han icke kommit ut. — Han kunde ju simma? — Han brukade störta sig i Donau och besegrade den häftigaste ström. — Nå väl, då måste han ha uppnått Sienen, och derifrån — — derifrån — — Bankiren eftertänkte. — Uajen afgick samma morgon. — Derunder ligger ett förräderi. Måstaren har förrådt oss, men till hvem? — En engelsman lemnade mig nyss. — Hans namn? — Lord Trelauney. — Hvem har presenterat honom här? — Adrien. — Trelauney! utbrast bankiren. — Ah, nu förstår jag. Denna omätliga rikedom, om hvilken man talar, — — nu känner jag dess ursprung! — Han kommer från. London, — dit han säkert fört denne för