Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1868, sida 3

italienska, och detta kan 1 lika hög grad sägas om föremålet för hans kärlek, denna Francesca, som utan att kunna höja sig till den ståndpunkt, han innehar i fråga om idber och sträfvanden, utan att ega klara begrepp om rätt och orätt eller ens om det passande och det opassande, i följd af en bristfällig uppfostran, dock blir tjusande mindre genom sin utomordentliga skönhet än genom sin innerliga, från alla beräkningar fria -hängifvenhet, genom denna kärlek, som underkastar sig alla offer för att frälsa den älskade — till och med den af sin frihet och sitt lif. Camillo eger jemte Francesca både Italien och sin syster Adine att lefva för; den lidelsefulla, till det inre outvecklade Francesca lefver blott för honom och dör sjelfvilligt, då hen förlorat honom, för att ej komma att tillhöra en annan — en handling full af poetisk storhet uti sjelfva förvillelsen, som icke kan tilldraga sig i det kalla norden, men väl uti Italien, der qvinnan uppfostras fullkomligt okunnig om all högre bestämmelse (trots de fragmenter af katolska läran, som meddelas henne) och lär sig blott — att älska. Jemte dessa tvenne visar sig den högsinta Adine, som, i stället att såsom Francesca försaka allt för den man, hon älskar, försakar denne för att uppfylla de pligter, syskonkärleken ålägger — en omständighet, som redan visar, att Adine ej som den sistnämnda befinner sig på den oreflekterade lidelsens ståndpunkt, utan att hennes andliga Jag är mera utveckladt, att hennes handlingssätt bestämmes af sedliga motiver. Äfven hon är italienska, denna unga qvinna, som deltager i sin brors drömmar om Italiens befrielse och bittert sörjer öfver de tilldragelser, som tyckas göra dess kedjor tyngre och hårdare, men hon är snarare en förebild till hvad det tillkommande Italiens qvinna skall blifva än en dotter af det nuvarande Italien, hvilket deremot Francesca obestridligen är. Jemte dessa trenne hufvudpersoner förekommer den ädle ungraren Lusinsky endast flyktigt skizzerad, lord Byron framhållen i den vackraste dagern, under det att den store skaldens svagheter, som kastade en så mörk skugga öfver hans lif, knappt antydas, röfvareanföraren Fabio och hans hustru Theresa. Fabio har försattarinnan tecknat med djerfva drag — så djerfva, att, frukta vi, sanningen fått sitta emellan. Eller är det möjligt, att en bandit, så grym, så blodtörstig, som Fabio skildras, då vi först göra hans bekantskap, denne Fabio, som i fängelset beklagar, att han ej fått tillfälle att utföra sin förfärliga plan att besätta -Apenninernas kedja med ett röfvarband, som skulle försätta hela Italien i förskräckelse, plundra, brandskatta och mörda alla, som råkade ut för detsamma, utan förskoning — är det möjligt, säga vi, att denne Fabio kan ha förändrat sig till den, som man längre fram lär känna? För att göra det sannolikt, borde författarinnan ha meddelat läsaren något om huru hans sinnesförändring tillgått, men hon nämner icke ens om religionen deri haft någon del. Hvad beträffar Theresa, så är hon förträffligt hållen, och mot framställningen af hennes karakter hysa vi inga betänkligheter, då erfarenheten visar, att fromma och ädelsinnade qvinnor kunnat vara djupt och innerligt fästade vid förhärdade brottslingar, utan att en lång kedja af missgerningar förmått lösa bandet. Intrigens utveckling är osökt, och förfn gifver prof på god förmåga att till förmån för det hela beherrska detaljerna. Formen är korrekt och ibland tager framställningen poetisk lyftning. Hvad vi dock stundom sakna är en viss friskhet och originalitet. Det tyckes nästan, som om förs:n varit sig sjelf för mycket mäktig, som om hon otarbetat sitt arbete för mycket efter mönster och för litet efter ingifvelsen. Genom att lemna en friare flygt åt sin fantasi, genom att mindre tygla tankarna efter gamla reglors tvångslag skulle hon måhända bli i tillfälle att prestera ett arbete, som skulle elå ännu mer an än detta. Enkan Maclean eller Låna Herranom. Öfversättning från engelskan af Ida Wieselgren, med förord af P. Fjellstedt, Denna lilla berättelse, som säljes till förmån för den Evang.-Lutherska missionsföreningens i Göteborg Missionshus och dess barnhem, är både vacker och läsvärd, Det är den på kärleken till Gud grundade kärleken till nästan, som predikas genom enkan Macleans exempel, ogh en sådan predikan kan icke annat än göra godt, Vi önska derföre en vidsträckt spridning åt det lilla arbetet, och det desto hellre, som den möjliga inkomsten afser att i sin mån befrämja realiserandet af den vackra planen att bereda ett hem åt arma små, som ej ega fördelen af egna föräldrars omvårdnad, utan äro i sin öfvergifna belägenhet underkastade det bittraste elände samt utsatta för att tidigt smittas af dåliga läror och än värre exempel, Smaa Fortzellinger for Barn fra 5 til 8 Aar. Efter A. Steins ,,Perlen. Med Tegninger af H. Olrich. Dessa små sagor äro ganska väl egnade att anslå barnasinnef, och icke litet poesi döljer sig under den anspråkslösa drägten. Tendens finner man dock äfven här som i de festa barnböcker, och berättelserna framhålla med synnerlig åskådlighet det fula och skadliga i de fel, som pläga förekomma hos barn, hvarför de bå fana HÅ LAMA m öra kunna