Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1868, sida 2

———— — Uvilka präktiga hästar! utropade en — Man känner genast igen den för näme herrn, då man ser honom passera. — Man påstår att han är omätligt rik? — Så rik, bekräftade herr Raoul, att —serade femtonhundratusen francs han deysamma dag han 08 till Paris, — Inom tjugofyra timmar — Hvarken mer eller mindre. Jag kähner till det, ty huset Villepont utbetalte summan till honom. Marianne de Fer betraktade Riazis-Bey ironiskt och sade: — Hvad säger du derom, min prins? Se der en som skall fördunkla dig. Du kan taga fram alla dina juveler, sätta ringar i näsan och öronen, och jag tror ändå att lord Trelauney skall peta undan dig. — — Musulmannen ämnade svara, då dörren öppnades. — Se der kommer Trelanney! utbrast Raoul. Engelsmannen helsade kallt, och Raoul presenterade de närvarande för honom. — Servera souptn! ropade hertigen at Trebizonde. Inom några ögonblick var bordet dukadt, och champagnen skummade i glasen. — Ers excellens var ju bosatt i Cairo, tror jag, före ankomsten till Paris? frågade Trelauney Riazis-Bey. — Ja, jag har verkligen bott i Cairo, svarade den tillfrågade, men jag blef landsförvist till följe af ett upplopp och flydde till Djibbah, — min onkel Achmet-Pachas residens. -— Hvilken i sin ordning, fortfor engelsmannen, har sett sig nödsakad att aflägsna er.