Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1868, sida 2

war sina två officerare. En stund derefter tog Tassai i skärskådande den dervarande lilla enzelska kåren, sammansatt af alla de olika vapsen. Största intrycket på fremlingarne gjorde årmstrongkanonerna, hvilka noga undersöktes af Cassai, och hvilka föranledde några af de abysinska officerarne till det naiva yttrandet, att enzelsmännen måste vara goda kristna, enär himlen visserligen icke eljest skulle välsignat dem med let förstånd, som erfordrades för förfärdigande af så underbara vapen. Derefter följde den engelske befälbafvaren och hans svit furst Kassai i det hbyssinska lägret. Snart befunno de sig midt ibland truppen, hvilken i täta, men ordnade massor nyfiket beskådade fremlingarne. På få undanag när hade de alla eldvapen, och ingen enda saknade vid sin högra sida ett långt krokigt svärd. Det ringa antal, som icke förde gevär, var beväpnadt med spjut, svärd och sköld. Det 400 man starka, på muldjur eller lurfviga hästar ridande kavalleriet var utrustadt lika med infanteriet. Krigstukten syntes god, deras manöverskicklighet cke att förakta, och det torde icke kunna förnekas, att de i detta bergland skulle kunna vara fariga motståndare. Ankomna till Kassais tält, togo cheferna åter plats bredvid hvarandra, och qvinnor bragte dem stora korgar med absyssinskt bröd och starkt pepprade rätter. Andra qvinnor framräekte stora, med honungsvatten fyllda oxhorn, från hvilka innehållet tömdes i glasfat och serverades. Sedan hvar och en af de närvarande Iruckit flera pokaler af denna för engelska gommar temligen svaga dryck, gafs en konsert. Sex spelmän blåste på långa pipor vilda, men just icke pangenäma malodier; en s. k. trubadur föredrog solo en krigssång, i hvilkens refräng hela kören instämde. Till slut öfverlemnades till sir Napier de till honom bestämda skänkerna: en förzylld armring af silfver, en lejonhud, som hängles öfver hans axlar, ett svärd samt spjut och sköld. Vid utgången från tältet erhöll han slutigen till present ett muldjur, och på detta red han, med fullkomligt utseende af en abyssinsk höfling, tillbaka till engelska lägret. Följande morzonen förnyade Kassai sitt besök och hade en ängre enskild öfverläggning med generalen, hvarom man i lägret icke visste annat, än att generaen dermed var högst belåten. Straxt derefter afågade Kassai med sina krigare, och engelsmännen anträdde sin marsch met Antalo.