Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1868, sida 2

TYSKLAND. , Nordd. allg. Zeit. konstaterar den 25 dennes , det beklagliga fall, att vid nordtyska parlamentets första ordinarie möte i Tisdags hade så få medlemmar infurnnit sig, att församlingen derigenom var förhindrad att taga något giltigt beslut. Till gudstjensten i slottskapellet, som föregick mötet, hade endast 40 medlemmar (af 298) infunnit sig, och antalet riksdagsmän, som mötte i salen, uppgick endast till 145, således 4 mindre än hälften. , Denna brist på deltagande — säger den ministeriella tidningen — är ingalunda egnad att lifva hoppet om en utveckling af vårt parlamentariska lif. Valen till tyska tullparlamentet i Wärtemberg den 24 dennes hafva — så vidt man kan döma af de hittills ingångna underrättelserna — haft en ogynnsam utgång för det nationella partiet. Af de hittills kända valen finnes knappt ett enda, som kan anses lyckligt för nämnde parti. Af det sydtyska partiets mera bekanta kandidater, som segrat i valstriden, nämnas ministrarne Varnbiller och Mittnacht, samt än vidare: Robert Molll, Oesterlen, Kamm, Knosp, o. s. v. De tvenne mest framstående förkämparne för den nationella politiken i Wiärtembergs landtdag, Römer och Ilolder, finnas ännu icke nämnde bland de valde. ,,Nordd. allg. Zeit. anförer såsom exempel på den agitation, som förekommit mot de preussiskt sinnade kandidaterna, en artikel i en wärtembergsk provinstidning till förordande af Varnbilers kandidatur, i hvilken det heter: ,,Sen huru det står till i Ost-och Westpreussen: Hungertyfus med döden i följe genomgår dessa länder; det har kommit så långt, att man måste öppna fängelserna och låta tukthusfångarne gå fritt omkring! Hvad godt skulle komma till oss från Preussen? Intet annat än skatter, skatter, och ännu en gång skatter! Derföre skrifva vi Varnbilers namn på vår fana, 0. s. v. ÄUnligt en för kort tid sedan offentliggjord lag skola spelbankerna i Wiesbaden, Homburg och Ems slutas sednast den 31 December 1872. Preussiska regeringen har tillika af landtdagen blifvit bemyndigad att redan dessförinnan, när den anser det lämpligt, upphäfva dessa spelbanker. Detta bemyndigande åsyltar att tvinga bankernas innehafvare att för en rund summa tillköpa sig rättigheten att få hålla bankerna ända till sista timman. De penningar, som på detta sätt väntas inkomma, skulle gif vas till kommunerna i Wiesbaden, Ems och Homburg, hvilka antagas skola lida stora förluster genom spelbankernas indragande. Förpaktarne, som uteslutande äro fransmän och afslutat kontrakter med de förra nassauiska och churhessiska regeringarne för betydligt längre tider, anse denna lag som ett ingrepp i sina egendomsrättigheter och sägas vilja vända sig till franska regeringen om beskydd. ÖSTERRIKE. Den vestösterrikiska och den ungerska delegationen afslutades samma dag, den 24 dennes. Rikskanslern Beust tog ordet i riksrådsdelegationen och tackade den för dess tillmötesgående, med afseende på de af regeringen förelagda finansförslagen för de gemensamma angelägenheterna. Han slutade med att framhålla, att delegationen genom sitt samtycke till militärlagen gifvit ytterligare vigt åt regeringens utpreglade fredspolitik och tillika befästat freden i Österrikes inre, och denna fred var byggd på enighet mellan folkrepresentationen och kronan. Församlingens president, furst Anton Autersperg, svarade med att uttala de delegerades erkännande af den utaf Beust representerade politiken; bland annat yttrade han: , Att freden blifvit bevarad, kunna vi tacka den nuvarande regeringen för; af detta skäl hafva vi understödt och skola vi äfven framdeles understödja regeringen. Dessa ord mottogos med starkt bifall. I den ungerska delegationen tog — som Beusts representant — regeringskommissarien Fulcke ordet, för att på kejsarens vägnar tacka för den uppriktighet och beredvillighet, hvarmed den arbetat tillsammans med den cisleithanska delegationen, hvarefter grefve Majlath som president slutade med ett tal af liknande innehåll som furst Auerspergs. De tvenne lelegationerna hafva varit tillsammans i fullt två månader. Man torde påminna sig, att man i början var så långt ifrån ut fästa några stora förhoppningar vid lenna representation för monarkiens genensamma angelägenheter, att man snaare ansåg den som ett vågadt experiment och som ett inveckladt maskineri, som hvilcet ögonblick som helst kunde gå i sönder. Beust har äfven härvidlag haft lycka med ig. Det kan vara olika åsigter om, huruida den uppgift, som han haft, var lätare eller svårare än den, som grefve Bisnarck hade vid bildandet af nordtyska förDvundet; men i hvarje fall har den österikiske rikskanslern under särdeles inveckade och kritiska förhållanden ådagalagt nycken klokhet och uthållighet. Att ordandet af statsförhäl andena i Österrike är ygdt på en långt liberalare basis än i Nordtyskland, torde redan vara allmänt rkändt. ,,Times för den 24 dennes inehåller en ledande artikel med anledning f den betydelsefulla omröstningen i österikiska herrehuset den 21 dennes. Den ngelska tidningen helsar Österrike som den blifvande mönsterstaten på den euro-dO Odd — —6 QÖ—— — —— — — — — — i