Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1868, sida 1

onessan är hennes sostermor, det är allt vad man vet. Elaka tungor påstå, att tieln fostermor döljer en ännu heligare tiel. Hur dermed än må vara, är fröken idwige vacker som en ros och erhåller m hemgift af sexhundratusen francs. Trelauney vände sig till herr de Saulles ch frågade honom: — Älskar ni således denna unga flicka? — Ja, jag älskar henne, svarade spahissficeren öppet, — och då ni lär känna jenne, skall ni finna detta helt naturligt. — När skall giftermålet ega rum? — Redan i dag, om ej en tragikomisk ländelse inträffat, som har vändt upp och hed på hela huset. — Hvilken då 2. — En magnetisk seance. — Bah? — Det var en olycklig slump. En ung winna, med ett barn i sina armar, hade nedsjunkit utanför hotellets port, utmatad af hunger och köld. — — Edvige ät henne sätta sig framför elden, och man gat henne mat. Det är hon, som troligtvis har räddat dessa båda arma varelsers lif. Nå väl, chevalier de Pulnitz anlände, — och denna flicka, som slumpen ditfört, började yra midt under soiren. — — — Hvad sade hon? — Dårskaper. Lord Trelanney betraktade stadigt Adrien de Saulles och frågade långsamt: — sade hon icke, att det fanns ett barnskelett någonstädes i huset? — Jo, — jo! utropade officeren bleknande. — Nå väl! tillade Trelauney, — detta skelett finns der verkligen.