Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1868, sida 3

den betryckta ställningens hufvudorsak, och upp: gifver såsom botemedel framför allt annat allmär handelsfrihet samt afskaf ande af alla tullförbud Den säger: ,När handeln mellan olika länder blifver lika fri, som nu mellan städer och landskaper i samma land, då skola tillfälliga störanden i det ena landet utjemnas genom affärernas jemna gång i det andra. Amsterdams kammare tillskrifver äfven affärsbetrycket fruktan för krigsutbrott, som icke låter förtroendet stadga sig. Den bäjerska angifver såsom orsak vissa regeringars öfverdrifna krigsrustningar, hvilka stå i motsägelse till deras tid efter annan gjorda fredsförsäkringar. Berlins handelskammare menar, att bomullskrisen är skulden, och fruktar en ny sådan. I Genua sökes orsaken uti lokala löreteelser, koleran och den deraf föranledda karantänen, tunga skatter och äfvenledes den politiska ställningens osäkerhet. Sällskapet af dramatiska författare och kompesitörer i Paris, som stiftades den 3 Juli 1777 vid en middagsbjudning hos Beaumarchais, har från 21 medlemmar, som voro stiftare, nu stigit till ett antal af 850 författare och kompositörer. Sällskapet har 2 generalagenter, som på sällskapets vägnar hafva en tantiem af alla dramatiska föreställningar i Frankrike och Belgien. Under loppet af de två sednaste åren ha på de olika teatrarne uppförts 482 nya arbeten af 352 författare och kompositörer, hvilka äro medlemmar af sällskapet, och detta har under tiden från den 1 Maj 1865 till den 30 April 1867 i tantiemer inbringat den betydliga summan af 2,009,308 francs, som blifvit fördelade emellan medlemmarne och de aflidnes arfvingar. Dåliga tider. Från London berättas, såsom tecken på dåliga tider, att 1,600 ekipager sedan den 1 Januari detta år hos skatte-kommissarierna anmälts såsom afyttrade. Som skatten på denna lyxartikel är mycket hög i England, hafra statsinkomsterna för året derigenom lidit ett afbräck på 10,000 pd. st. Strid emellan örnar. Norska Aftenbladet berättar: Då en person häromdagen rodde förbi Ertsviken längs södra Hurumlandet fick han i tjockan se något, som låg och plaskade i vattnet. Vid närmare undersökning befanns det vara två mycket stora örnar, som varit i slagsmål och dervid huggit klorna så fast i hvarandra, att de ej kunnat komma lösa, utan fallit i vattnet. Den ena blef genast dödad, den andra satte sig till moträrn, men blef äfven dödad genom ett välriktadt slag med åran. Begge höllo nära 712 fot mellan vingspetsarne.