Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1868, sida 2

tensen i spetsen, uppträdde med ett manifest mot lagen och det förrillade fåret i deras egen midt, och kring dem slöt sig i en tät falang — om påverkade eller icke, har ej riktigt blifvit upplyst — en stor del af landets öfriga prester. Emot dem stöddes lagen kraftigt och energiskt af .Fadrelandet, medan så godt som hela den öfriga pressen antingen, förhöll sig passiv eller, såsom ,,Dagbladet, förklarade sig emot lagen, dels emedan äfven den, i likhet med qvacksalfverilagen, endast är en lappverksreform, medan i grundlagen ( 75) gifvits den bestämda tillsörsäkran, att alla de kyrkliga förhållandena skola ordnas genom en serskild lag; dels derföre, att tidningen befarade, att lagen skulle få ett skadligt inflytande på folkkyrkans bestånd. Och till denna uppfattning anslöt sig en stor mängd utom riksdagen, som alltså endast påverkades af rent religiösa hänsyn. Dertill kom ytterligare, att Grundtvigianarne förhöllo sig fullkomligt passiva. Således utöfvades i två riktningar en stark pression på riksdagen, och resultatet af dessa båda krafter visade snart sin verkan, då lagen, efter att likasom de föregående gångerna med en betydlig majoritet ha gått igenom i folkethinget, kom till landsthinget. Här höjde sig oppositionen, striden fördes kraftigt och energiskt, och det såg nästan ut som om segern skulle utfalla på lagens motståndares sida, då Kierkegaard plötsligt, innan saken ännu var afgjord — tog sitt afsked. Att han skulle stå och falla med lagen var afgjordt; men att han, efter att endast i sex månader ha haft säte på ministertaburetten, skulle vika innan afgörandet ännu egt rum — det förvånade alla. Man misstar sig väl knappast, om man tillskrifver biskop Kierkegaards helsotillstånd skulden. Redan flera gånger under riksdagens lopp hade han måst anmäla sjukdomsförfall, och att den allaredan åldrande manner, som med hela sin energi, med anlitandet af all sin förmåga deltog i striden, ej ville utsätta sin försvagade helsa för det sista kraftprofvet, hvars resultat han förutsåg, är antagligt nog. Ministeriet förlorade i honom sin vigtigaste medarbetare, riksdagen en af sina största parlamentariska förmågor, och lagen troligen den ende, som kunde ha utsigt till att genomföra den. Efter att justitieministern Fonnesbech en kort tid ad interim öfvertagit kultusministeriet, medan konseljpresidenten, grefve Friis, i öster och vester utbjöd den lediga portföljen, lyckades man slutligen för ett par dagar sedan finna en kandidat i en fördrifven slesvigsk prest, Aleth Sofus Hansen. Det är ett temligen obekant namn, som här framträdt; den nye kultusministern har deltagit i korvetten ,,Galatheas jordomsegling, har sednare varit prost i Slesvig, der han i ständerförsamlingen varmt försvarade danskhetens sak, blef fördrifven 1864, men sedermera utnämnd till sockenprest i Horns härad i Sjalland, hvarifrån han nu blifvit kallad till ministerbänken. Han skall vara en mycket redbar och duglig man, något svag till helsan, ingen synnerlig parlamentarisk kapacitet, men villig att taga arf efter sin företrädare. Hvart har då arfvet tagit vägen? Det stackars lagförslaget befinner sig för ögonblicket hos ett utskott — man minnes äfven i Sverge från gamla tider hvad ett utskott vill säga. Att ministeren är fast besluten att stå och falla med frimenighetslagen, synes således utaf valet af den nye kultusministern; men till yttermera visso har konseljpresidenten uttryckligen förklarat detta under en förhandling, som nyligen egde rum i solkethinget. På finanslagen är nemligen uppförd en summa af 5,000 rdlr till nedsättandet af en kyrkokommission, hvars uppgift skall vara att verkställa förarbeten till den lag, hvilken, såsom förut omnämnts, enligt grundlagen skall ordna folkkyrkans förhållanden. Vid finanslagens andra behandling förklarade nu konseljpresidenten, att beviljandet af de 5,000 rdirna gjordes beroende af, att frimenighetslagen genomfördes, hvarpå anslaget beviljades med ster majoritet och under uttalanden från de : olika partiledarnes sida, hvilka visade stor sympati för lagen. Det är emellertid i landsthinget, som den stöter på motstånd. Biskoparne med sin svans af prester vinna ej mycken sympati; så har Hall på det kraftigaste klandrat dem ,,för den hänsynslöshet, såväl i innehåll som form, hvarmed de agiterat, och några folkethingsmän ämna nu uppföra ett litet efterspel. De ha nemligen kommit underfund med, att några prester från predikstolarne uppläst biskoparnes ofvan omtalade manifest, den såkallade , Fellesudtalelse, och från samma plats uppmanat församlingen att underteckna adresser mot lagen. Med rätta finna de detta opassande och ämna nu förfråga sig hos den nye kultusministern, huruvida ett sådant förfarande ej är stridande mot diverse reskripter af olika data, och om han i så fall ej skulle finna sig befogad att gifva vederbörande en behörig skrapa. — , Nachspielet bliker det Artigste, säger Holberg. Utvymmet tillåter mig ej att i dag närmare tala om den stora förlust, som den danska konsten lidit genom Herman Vilhelm Bissens död. Jag vill derför sluta med den notis, att vår kronprins, som för några dagar sedan öfver Miinchen och Paris afrest till sin bror, konung Georg i Athen, och efter en månads uppehåil derstädes ämnar besöka sin syster i London, vid sin återkomst, enligt ett rykte, säges skola gästa den svenska hufvudstaden. Ad. B. Göteborg den 24 Mars. Staden och Länet. Gårdagens kyrkostämma i Gustavi( församling, hvars resultat i korthet redan 4 FE: Då EG