Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1868, sida 3

kad, må sedan hufvudet gerna vara hur som helst. En hatt eller, mössa, ett band eller par, en blomma, litet puder, eller kanske ännu bättre, ingenting alls; ty yppiet hår är en prydnad, hvilken de flesta Wienerqvinnor fått sig at naturen förlänad. och ivgen artistiskt bildad coiffeur kan täfla med deras medfödda talang i att sätta upp sitt hår. Då flickan en gång kommit till danssalen, tänker hon icke på något annat, än att dansa; hon dansar med lif och Litet fråga de efter med hvem de dansa; om de icke få en kavaljer hastigt nog, dansa de med hvarandra och tyckas hafva lika roligt för det. De hålla ut under flera timmar, nästan utan uppehåll. På de flesta dylika dansställen har man två eller tre da ar och lika många orkestrar. Då den ena tystnar, börjar den andra, och den outtröttliga skåran rusar ur det ena rummet in i det andra och börjar dansen om igen. Det är nöjsamt att se en så okonstlad glädtighet. och som, ehuru uppsluppen den är, aldrig urartar till oordningar; det skulle verkligen vara svårt att se en lugnare och mindre extravagant samling. Ublands dikter hafva nyligen i Tyskland utkommit i sin 52:dra upplaga. Ett österrikiskt ministerialråd v. Schäffer, som för ett par månader sedan reste till Nubien för att sluta sig till den engelska kåren, har tillsängatagits af abyssinierna och instuckits i kejsar Theodors armå såsom trumpetare.