Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1868, sida 3

granskning af ritningar till nybyggnad aj hus, som i höjd icke öfverstiger två våningar, måtte, då grundytan upptager mindre än 1,000 qvadratfot, bestämmas till 2 rdr 50 öre; hvilket af Stadsfallm:e godkändes. I afseende på hvad hrr Francke och Söderling anfört beträffande taxan för Stadsarkitekten, yttrade beredningen: Hr Francke har yttrat den åsigt, att samtliga uti förevarande taxa upptagna arvodesbelopp borde nedsättas; men beredningen finner sig icke kunna instämma i denna åsigt, då de ifrågavarande arvodena böra någorlunda motsvara de med förrättningarna förenade besvär, och, i öfrigt, någon grund för dylik allmön nedsättning icke uppgifvits. Hr Söderlings förslag, derom att för envånings trähus, med högst fyra boningsrum, som af arbetare uppföras, de i 46 af byggnadsordningen föreskrifna besigtningar skulle kostnadsfritt verkställas af Stadsarkitekten eller den han dertill funne lämplig, förutsätter ändring uti 47 at byggnadsordningen, som innehåller, att i besigtningarne skola, jemte Stadsarkitekten, deltaga en Magistratsledamot och i vissa fall äfven en af Sundhetsnämnden utsedd person; och då, utom det att hr Söderlings förslag svårligen synes kunna praktiskt utföras, beredningen anser det vara af vigt, att de i byggnadsordningen föreskrifna besigtningar lika omsorgsfullt verkställas å alla hus, kan beredningen icke förorda bifall till hr Söderlings förslag. Beredningen hemställer alltså: att Stadsfullmäktige måtte godkänna beredningens förslag till taxa för Stadsarkitekten, utan annan förändring, än den beredningen här ofvan, beträffande punkten 1, tillstyrkt. Beredningens hemställan godkändes. Af förslaget till taxa för Stadsingeniören hade Stadsfullmäktige till beredningen återremitterat: dels punkten 2, med anledning af hr Philipssons hemställan, att arvode för gränsutstakning måtte bestämmas till olika belopp för olika slag af gränsutstakning; dels, i sammanhang härmed, punkten 4; och dels, på grund af hr Franckes yrkande, att arvode för bevis om afvägning ej måtte beräknas, tredje momentet i punkten 3. Härom yttrade beredningen: Enär för gränsutstakning oftast erfordras uträkning och utläggning af hela den egofigur, som är i fråga, äfven om utstakningen afser endast någon del af berörda figur, och förrättningsmannens handtlangningskostnad, vid gränsutstakning i anledning af nybyggnad, i allmänhet icke är beroende af den tillämnade byggnadens beskaffenhet och byggnadsarealens storlek, finner beredningen, helst anmärkning mot arvodets belopp icke torde kunna med skäl framställas, sig böra tillstyrka: att punkten 2 i taxeförslaget för Stadsingeniören, oförändrad, godkännes, och att alltså äfven punkten 4 i samma förslag antages. Bevis, rörande afvägning, är ofta af sådan vidlyftighet, att uppsättning och expedierande deraf icke kan anses godtgjorda med det arvode, som beräknats, såsom ersättning för sjelfva förrättningen. Vid detta förhållande finner beredningen billigt, att särskild ersättning, till föreslagna beloppet, tillerkännes Stadsingeniören för dylikt bevis, när det påfordras; men då förslagets ordställning möjligen skulle kunna föranleda till antagande, att Stadsingeniören vore berättigad till arvode för bevis om afvägning, äfven om sådant bevis icke äskades, har beredningen ansett tillägg, till undanrödjande af tvetydighet härutinnan, böra ske. Beredningen hemställer alltså: att tredje mom. i punkten 3 af taxan för Stadsingeniören måtte erhålla denna lydelse: yför bevis rörande afvägning, ifall sådant bevis äskas, rdr 3. . Härmed förklarades jemväl förslagen till de båda taxorna definitivt godkända, hvarefter beslutades, att å hela förslaget skulle sökas fastställelse hos Konungens Befallningshafvande. — 3