till det hufrudsakliga besvarad och har blott att tillägga, det jag icke känner några omständigheter, som tillkommit efter det Kongl. Maj:ts ifrägavarande proposition den 4 Januari innevarande år beslöts, på grund af hvilka ett bifall till den kongl. propositionen bör anses mindre önskvärdt. Efter uppläsandet häraf begärdes ordet af grefve af Ugglas, hvilken, jemte det han tackade för de af sjöministern meddelade upplysningar, som otvifvelaktigt satte frågan på en fullkomligt redig fot, dock icke kunde undgå fästa uppmärksamheten vid det förhållande att, då underhandlingar varit å bane om upplåtelse från ett departement till ett annat af dispositionsrätten till denna byggnad, sådant otvifvelaktigt bort bringas till vederbörande departementschefers kännedom. På hvad sätt dessa underhandlingar kommit till hr Adlersparres kännedom var talaren obekant, men underligt måste det dock förefalla att departementschefens uppmärksamhet härå ej blifvit väckt, något som för befrämjande af den enhet och kraft som inom styrelsen bör råda varit särdeles önskvärdt. Hr Wallenberg, som äfven uttalade sitt erkännande för de meddelade upplysningarne, ville dock, som det tycktes, i motsats mot föregående talarne, betona den, enligt talarens tanke, för fortoch framgången af vårt nya samhällsskick så vigtiga grundtanken att i allt söka glömma embetsmannen då riksdagsmannen talar.