Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1868, sida 2

charles J. Andersson. Rörande denne vår ryktbare landsman, hvars bortgång väckt saknad och deltagande ej blott inom de vetenskapliga kretsarne, hvilka han genom sin rastlösa verksamhet som upptäcktsresande och zoolog tillhörde, utan ock bland talrika vänner, som lärt uppskatta hans ädla och manliga karakter, meddelar Dagligt Allehanda följande tvenne bref, som innehålla såväl en öfverblick af hans äfventyr i Afrika, som en redogörelse för hans sista lefnadsöden. (Korrespondens till Nya Dagligt Allehanda.) Capstaden den 29 Januari 1868. Hr redaktör! I dag har hit inlupit underrättelsen om vår bekante landsman Charles J. Anderssons död, och som hans omvexlingsrika lif torde ega intresse afven för dem, som stå utom kretsen af hans personliga vänner, vill jag härmed meddela er så mycket deraf, som jag kunnat hopsamla. Född 1827, hade Andersson redan från barndomen visat en ovanlig håg för jagt och ett kringströfvande lefnadssätt, en håg, hvilken, efter hvad det berättas, han fått i arf efter sin fader, den beryktade björnjägaren Lloyd. Han genomgick Wenersborgs apologistskola och tog studentexamen i Lund 1847, men vistades der blott en termin. Vid 22 års ålder begaf han sig till England, der han sammanträffade med mr Galton, en gentleman, som då var sysselsatt att organisera en expedition för att utforska sydvestra Afrika. Andersson var just mannen för en sådan expedition, och de öfverenskommo snart att åtföljas på den äfventyrliga färden. 1850 anlände de till Capstaden, hvarifrån de begåfvo sig till Walwich Bay, som ligger några grader norr om Cap. Sedan de här landat, inträngde de genom Damaraland till Ovampoland, ett område, som hittills ej blifvit det ringaste utforskadt. Mr Galton har sedermera utgifvit ett högst intressant arbete öfver detta land, men dermed slutade han sina forskningar öfver det sydvestra Afrika. Andersson icke så; knappt hade han återkommit från denna sin första resa i det inre af landet, innan han 1852 organiserade en ny, sjelfständig expedition till sjön Ngami. Detta lyckades äfven öfver förväntan; han nådde sjön och framträngde vidare norrut. Resultaten af sina båda expeditioner har Andersson meddelat allmänheten i sin bok, Sjön Ngami, ett arbete som är så väl kändt, att jag endast behöfver nämna det. 18 mottog Andersson öfverinseendet öfver några grutve