antagna valcensus. Efter Cairus tog lord Russell ordet för att understödja sin vän hertigen, hvilket hade till följd, att lord Malmesbury uppträdde som sekundant för lordkanslern. Debatten hade allt igenom en personlig karakter och var endast så till vida af allmänt intresse, som den åter lät den bitterhet framträda, som uppfyller whigpartiets ledare, emedan de låtit öfverlista sig af Disraeli.