om man med den kristna kyrkan förstår ett samfund, som sammanhålles genom den gemensamma tron på vissa dogmer eller teoretiska lärosatser — då kan man knappast säga att kyrkans stiftare varit Kristus. Eller hvilka äro väl de dogmer, Kristus skulle hafva uppställt? Hans lära, framställd i bilder och liknelser, rörer sig uteslutande inom den sedliga och religiösa erfarenhetens, ej inom den spekulativa bevisningens område. Han uppställer ej någon ny teori öfver Guds väsende; han åtnöjer sig med att helt enkelt betyga: Gud är vår Fader! Beviset för att så verkligen förhåller sig förde han ej medelst någon förståndets slutledning; han hemtade det omedelbart ur sitt eget hjerta. Hans utsagor framföras ej i formen af abstrakta begrepp, utan af lefvande, personliga äskådningar. Han talar ej såsom en teolog eller en filosof, som endast kan förstås af teologer eller af filososer, men som äfven kan af dem vederläggas; hans bevis äro sjelfklara och derföre ovederläggliga. Att t. ex. från Gud endast godt kan tillskyndas menniskorna bevisar han ej