Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1868, sida 3

(Insändt.) Den nya Assaltsabriken. De produkter, hvilka vid förädling af stenkolstjära under namn af asfaltfabrikater förekomma i det praktiska lifvet, hafva genom den af hrr Th. Weman ä C:ni under förlidet år i Göteborg anlagda asfaltfabriken börjat tilldraga sig allmännare uppmärksamhet äfven inom detta samhälle. Ins. tror sig derföre gå mångens önskningar till mötes genom att lemna en redogörelse för denna egendomliga kemiska industrigreu. De vetenskapliga analyserna, serskilja 40 å 50 grundämnen uti stenkolstjäran, af hvilka dock blott ett fåtal lämpar sig för praktiskt bruk och endast med dessa sednare vill ins. här sysselsätta sig. Sönderdelningen af tjärans beståndsdelar sker genom en eller flera destillationer, hvarefter oftast ytterligare reningar och kemiska processer äro af nöden, för att gora fabrikaterna lämpliga till de olika ändamålen. Innan industrien fö tod att tillgodogöra sig och förädla dessa biprodukter, ändes stenkolstjära såsom ersättning för trätjära till en mängd bestrykningar å trä, sten, jern. papptak, m. m. Man fann dock snart, att dea oföradlade stenkolstjäran ej med sördel lämpade sig för dessa användningar tillfölje af dess oförmåga att intränga tillräckligt djupt i tröet samt dess benägenhet att fräta och skadligt inverka derå. En naturlig följd af denna upptäckt och erfarenhet blef det skadliga och frätande ammoniaksvattnets skiljande från stenkolstjäran, hvarigenom erbölls så kallad asfalteller kreosot-tjära, som visade sig bättre uppfylla det åsyftade ändamåle och lyckades tillvinna sig förtroende. Då likvä de allt mer och mer tilltagande gasverken lemnade större qvantiteter tjära än som på nyssnämnde sätt kunde tillgodogöras, vändes så småningom hrr vetenskapsmäns och industriidkares uppmärksamhet på stenkolstjärans öfriga beståndsdelar. Med förbigående af de storartade fabriksanläggningar å utrikes ort, hvilka i allmänhet erfordra större tillgångar af råämnen och dessutom äro beroende af lokala omständigheter, öfvergå vi genast till de fabrikater, hvilka förekomma vid hvarje asfaltfabrik. De biprodukter, hvilka vid tjärdestillation framställas, brukar man indela uti lättare och tyngre oljor, i förhållande till deras specifika vigt. Bland de förra må nämnns Naphtha, Naphthalin, Paranaphthalin, Benzol eller Benrin. Naplitba använd såsom Iysgas, Naphthalin och Paranaphthalin såsom grundämnen till en mängd färger o. s. v. hafva serdeles i England och Tyskland erhållit sina praktiska tillämpningar. Benzin i rent tillstånd är en färglös, tunnssytande olja med icke oangenäm lukt. Dess specifika vigt 0,55 a 0,89. Kokpunkt c:a 80 gr. Den brinner med lysande, hvit, rökig låga, låter knappast förena sig med vatten, deremot lätt med alkobol och aether, samt är ett förträffligt lösningsmedel för feta och flyktiga oljor, kautschuk, guttapercha, kamfer etc, upplöser äfven fosfor, svafvel, jod, brom m. fl. ämnen. Med tillsats af stark saltpetersyra erhålles nitrobenzin eller oäkta bittermandelolja, ett grundämne för anilin. Vid tillverkning at asfaltfernissa utgör benzin en vigtig beståndsdel. Bland de tyngre oljorna förtjenar kreosotoljan den största uppmärksamhet och förekommer i både flytande och fast form. Den flytande kreosotosjjan har, tillfölje af sina konserverande egenskaper å trä, vunnit rättvist erkännande och fortroende samt anses numera såsom det bästa och tillförlitligaste medel att under alla förhållanden gifva åt hvarje träslag lång varaktighet, seghet och hårdhet. Såväl i England som Tyskland m. fl. länder finnas storartade inpregneringsanstalter, fö att indranka jernvägssyllar, telegrafstolpar o. s. v. med kreosotolja. Resultaten häraf ha varit förvånande. Organ fär die Fortschritte des Eisenbahns-Vereins Deutschlandsm. fl. ingeniörsskrifter meddela högst värdefulla uppgifter härom. Kreosotinpregnerade jernvägssyllar hafva under 16 å 20 års tid bibehållit sig oförändrade, oaktadt de varit underkastade de mest ogynnsamma förhållanden och under hela denna tid begagnade. Syllar å KölnMinden-jernvägen nedlades år 1848 och hafva lika fullständigt mottstått tidens åverkan och slitningen vid de oupphörliga grusstoppningarne. De engelska observationerna öfverensstämma äfven deri, att kreosotolja gifver åt trä lång varaktighet och styrka. Oljans förmåga att vid bestryk ning intränga är öfverraskande: nemligen c:a 11 tum, hvar en 3-tums planka, på båda sidor insmord, blifver helt och hållet genomdränkt. Då röta, vattenslitning, temperaturvexlingar o. s. v. endast högst obetydligt under en lång tidrymd af år förmå förändra trä, hvarå kreosotolja användes, torde en vidsträckt tisk tillämpning af detta fabrikat vara att förvänta, sedan kännedomen om dess skydda de egenskaper hunnit sprida sig.