Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1868, sida 2

— Intet. — För öfrigt finnes deruppe troligtvis någon nattvakt. — — Vi skulle nödgas afge förklaringar och tillbringa natten på ett vaktkontor, — och våra affärer angå endast oss. — Hvad är då ert råd? — Kan ni simma? — Ja visst. — Nå väl! Seinen bör ligga till höger. Låt oss således söka uppnå Seinen. — Och sedan? — Skola vi nog finna en tvättflotte, ett brohvalf, — hvad vet jag? Vi få se. — Framåt, sade Jean. Han hoppade ned i kanalen och började simma. Ungraren följde honom. De summo ungefär under en halftimmas tid; — stora, svarta råttor flydde framför dem och uppgåfvo svaga skri. — — Slutligen slog en frisk vindflägt emot flygtingarnes ansigten. — Seinen! utbrast Jean. — Friheten! sade ungraren. De varseblefvo ett fartyg, som låg invid kajen. Jean grep tag i rodret och klättrade ombord; Magyaren följde honom samtiigt. Hvem der? frågade en matros. — Vänner? — Hvilka äro ni, och hvad vill ni? — Gästfrihet tills dagen inbryter. — Känner ni kapten? — Nej. Matrosen utstötte en gäll hvissling. Fyra mön syntes genast på däck.