Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1868, sida 2

FRANKRIKE. Regeringens lagförslag till föreningsrätt! har naturligtvis gifvit anledning till skarpa yttranden af oppositionen i lagstiftande församlingen. Glais-Bisoin, som på den sednaste tiden varit mycket tystlåten, uppträdde på sitt vanliga sarkastiska sätt, yttrande, att — äfven om förslaget innebure ett framåtskridande — man icke vore skyldig regeringen den ringaste tacksamhet härför. ,,Det är icke nödigt att tacka den, som beröfvat en allt och sedan återlemnar en liten del af det röfvade. Man säger, att Frankrike först då skulle kunna återfå fullkomlig politisk frihet, när inga partier och inga pretendenter mera finnas. Men pretendenterna skola alltid bestå, ty dessa pretendenter äro — Frankrikes frioch rättigheter. Likväl är det väl visst, att icke regeringen skall åb dem återgifva kronan; på sin höjd skall den sätta på deras hufvuden en med jernspetsar prydd törnekrona. Jules Simon uppträdde äfven häftigt mot förslaget, talande för det af oppositionen väckta amendementet. Simon yttrade derefter: ,,Det föreliggande förslaget bär endast frihetens namn. De 14 första artiklarne annulleras af slutartikeln, som åt autoriteterna lemnar rättighet att förbjuda församlingar, och hela förslaget är således ett lagligt ordnande af det godtycke, som hittills herrskat. Förslaget medgifver icke heller associationsrätt och låter betvifla, huruvida man vill lemna den högre undervisningen fri, hvilket är absolut nödvändigt, såvida man icke vill, att Frankrikes genius skall rent af gå under. Det är fruktan, som förestafvat ordalydelsen i förslaget; detta är dess hela hemlighet. Emil Girardin roar sig fortfarande med att. anföra sådane yttranden af Louis Nupoleon, som stå i skarp kontrast till Napoleon III regeringshandlingar. Med afseende på debatten i lagstiftande församlingen om föreningsrätten anför Girardin, i sin tidning ,Libertå, följande ställe ur ,Progres du Pas de Calaist af 1843: , Skulle icke vi, ett fritt folk, eller som åtminstone tror sig vara fritt — ty vi hatva gjort våra revolutioner, för att blifva fria — blygas vid tanken derpå, att Irland i många fall är mera fritt än Frankrike under Julimonarkien? Här kunna, till exempel, icke tjugo personer få samlas utan föregående anmälan hos polisen, under det i OConnells land tusentals män församla sig, diskutera sina intressen och hota det engelska väldets grundvalar, och detta utan att någon minister vågar våldföra den lag, som i England skyddar rättigheten till allmänna möten. ,, Den känsla, säger Girardin, som kom den höge publicist, hvilken 1852 blef kejsare i Frankrike, att rodna af skam, är i dag vår känsla. Prins Napoleon väntas tillbaka till Paris den 22 dennes. Då det för närvarande är brist på politiska händelser af allmänt intresse, sysselsätter sig den utländska pressen med prinsens resa. ,,Indep. belge, som börer till de aldra ifrigaste fredsorganerna och redan på långt afstånd brukar afvärja hvarje allarmerande rykte, meddelar en längre korrespondens från Paris, i hvilken prinsens resa genom Tyskland betraktas som en inledning till en allmän fredsera i Europa. Den nämnde korrespondenten vill veta, att kejsaren efter det olyckliga resultatet af konferensförslagen under förra vintern varit nära att förtvifla om möjligheten af fredens upprätthållande, samt att han icke heller nu är helt och hållet fri från bekymmer i detta afseende, men att han likväl velat göra allt, som står i hans makt, för att förbereda ett intimare förhållande mellan de stormakter, som bittills betraktat hvarandra med omisskännelig misstro. Prinsens resa skulle haft till ändamål att inleda ett sådant fredligt närmande, och specielt att undanrödja hvarje spänning mellan regeringarne i Berlin och Paris. Detta lärer nu, efter korrespondentens förmenande, hafva lyekats öfver all förväntan, och således skulle prinsens resa ökat fredsutsigterna i Europa. ENGLAND. Fredsvännerna i London hafva nyligen genom en deputation, i hvilken funnos flera medlemmar af underhuset, öfverlem