Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1868, sida 2

Article Image
men i så sall mäste denna afsigt bevisas genom att ställa armån på fredsfot. Den budget, som blifvit oss förelagd, är efter mitt förmenande visserligen icke någon egentlig krigsbudget, men likväl en budget, beräknad på att vara boredd för kriget. En annan medlem, Zsedenyi, anmärkte att krigsbudgeten för 1868 var 1 million större än budgeten för 1865, ehuru det då stod 45,000 man i Nord-Italion och 10,000 man i tyska förbundsfästningar. Kända fakta hafva visat, att de stigande militärutgisterna icke ökat, utan tvertom rubbat rikets makt och anscende; det skulle derföre vara riktigt att öfverlemna den stora politiken åt de andra stormakterna och företaga en grundlig armäreduktion, hvilken icke kunde medföra någon fara för Österrike, isynnerhet om det i den tyska frågan blefve enigt med Preussen. Det var denna uppfattning af den politiska situationen, som regeringens kommissarie Falke sökte gendrifva. v Österrikiska regeringen — yttrade han — kan på intet sätt gå in på en politik, som ålägger den att vara en helt och hållet passiv åskådare, och detta äfven om de särskilda folkstammarne i Turkiet med väpnad hand skulle uppträda mot Porten. Om freden i Europa skall upprätthållas i den orientaliska frågan, är det framför allt nödvändigt att bidraga till, att de reformer, som äro nödvändiga till förbättring af de kristnas ställning, kunna genomföras på fredlig väg och utan en våldsam intervention af utlandet. Till och med om Österrike ville iakttaga den fullständigaste passivitet gent emot en sådan eventualitet, så är det föga troligt, att äfven de andra makterna i Europa skulle ålägga sig samma tillbakadragenhet. Tvertom är det klart, att en makts aktiva inblandning skulle blifva signalen till en allmän europeisk konflikt, och det är just denna, som vi på hvarje sätt söka undgå. Den orientaliska frågan berör monarkiens och särskildt Ungerns innersta intressen på det högsta; det skulle derföre utan tvifvel stå oss hårdt, om vi genom proklamerande af en fullständig passivitet skulle misskänna vårt eget behof. Österrikiska regeringen älskar freden, men häraf är man ännu icke berättigad att sluta, att äfven de andra europeiska regeringarne skulle låta leda sig af samma grundsatser, eller att icke den ena eller andra makten kunde få i sinnet att afgöra någon af de sväfvande europeiska frågorna på, krigets väg. Om Österrike är så väl rustadt, att det i nödfall äfven kan förskaffa sin neutralitetsprincip aktiv giltighet, skall hvarje annan makt blifva nödsakad att taga denna faktor med i sina beräkningar. Ett afväpnadt och värnlöst Österrike deremot, som ställer sig till de andra makternas fria disposition, skall icke kunna vänta, att man skänker det något afseende; det skulle tvertom lätta genomförandet af krigiska planer i Europa! Efter Falke tog, å krigsministern! Kuhns vägnar, generalmajor Grivicic ordet för att protestera icke endast emot en ytterligare reduktion, utan äfven emot en eventuel tvådelning af österrikiska armån (den ungerska oppositionens fordran), men gjorde detta på ett sätt, som väckte rätt mycken bitterhet i församlingen. Generalen anmärkte, att krigsministern redan hade medgifvit åtskilliga reduktioner, t.ex. af kavalleriet, oaktadt han sjelf insåg det! skadliga deruti, men en inskränkning af fotfolket vore en omöjlighet. En af talarne hade sagt, att armåns enhet endast funnes på papperet, men denne talare kände icke andan inom armn. Känslan af armens enhet vore liflig hos hvarje soldat och specielt hos officerarne, armns egentliga representanter. Österrikiska armön vore uppfylld af törst efter krigsära och seger, men enheten vore det nödvändigaste vilkoret för armns lyckliga verksamhet. Krigsministern aktade högt de historiska och författningsenliga rättigheterna i monarkiens begge halfdelar, men kunde aldrig lemna sitt medgifvande till armns tvådelning. De liberala österrikiska tidningarne förebrå Grivicic, att han onödigtvis upphetsat sinnesstämningen i ungerska delegationen. För öfrigt voro Grivicics yttranden endast riktade emot venstern, och 2—2 OO rr — —

19 mars 1868, sida 2

Thumbnail