Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1868, sida 2

afloppskanal. Låt oss arbeta på vårt håll, för att närma oss våra befriare. Jean följde herr de Remeneys exempel och fattade en jernstång, hvarefter båda angrepo muren på den sida, hvarifrån bullret hördes. De arbetade i fem dygn för att öppna en gång af några alnars längd. Slutligen framträngde ljudet af röster till dem. — Lås oss nu dröja, sade Magyaren, — vi kunna fly i natt. Sedan allt åter blifvit tyst, började Jean och ungraren åter sitt arbete. De lossade jord och murbruk samt fyllde bakom sig den gång de hade öppnat. Slutligen uppgaf Jean ett glädjerop. En sten hade lossnat, — och genom den trånga öppningen hade fången varseblifvit en stjerna! — En liten stjerna, som tindrade på bimlahvalfvet och tyckes säga: Kom! Magyaren tryckte handen mot hjertat, som botade att spränga hans bröst. — Han riktade mot den lilla del af himlen, som han kunde se, en lång, tacksam blick. — Hvad det är länge sedan jag såg en stjerna, hviskade han. — Mod! återtog Jean, — vi äro fria! Han utvidgade hålet, och då han lutade fram hufvudet, såg han ett tjockt, svart vatten, som medförde multnade och svamplika föremål. — Det är en afloppskanal, sade han till ungraren. — Nå väl! svarade denne, — afloppskanalerna föra till Scinen. — Vi äro jemnhögt med vattenytan, fortfor Jean. — Och intet medel att stiga upp derur?