Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1868, sida 2

asskyvärda varelse jag hade gjort till min maka. — — Då jag blef fri, hade Wanda och bankiren, i tid underrättade derom, vidtagit åtgärder sör att undgå min vrede. Wanda visste att jag skulle ha krossat henne som en huggorm. Det förnämsta var att dölja beviset för hennes brott. För att ernå detta mål hade man uppsökt en eländig qvinna, till hvilken man sade: — Se här pengar. Du skall snart föda ett barn, hvilket vi skola låta försvinna. Du skall i dess ställe visa en annan qvinnas barn som ditt eget. — Den arma varelsen hade samtyckt, ty hon var ännu inte mor. — — Men nu då hon höll sitt barn i sina armar, då hon såg denna värnlösa, oskyldiga varelse, sitt eget kött och blod, svek henne mod. — Tur djupt en qvinna än sjunkit, finnes det dock alltid en känsla inom henne, som först slocknar med hennes lif: moderskärleken, — fortsättningen af hennes lif i en annans lif. — Det är Guds vilja. — Utan denna känsla skulle menniskoslägtet redan vara utdödt, och af skapelseverket skulle endast återstå en tyst och öde planet, hvirflande omkring i den gränslösa verldsrymden. — — Ej en enda bön skulle uppstiga till himlen! Och en enda rättfärdigs bön försonar hos Herran semtio syndares hädelser. Då himlens eld nedfoll öfver Gomorrha, fanns det blott en rättfärdig i staden, — en enda! Och Gud lät honom undkomma. — — Om der hade funnits tjugo rättfärdiga, skulle Herren kanske hafva förlåtit alla de andra för dessas skull.