Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1868, sida 2

vara mor till det andra, till den der lilla flickan i vaggan. — — — Det är förfärligt! inföll Jean Deslions. — ÄÅnnu är det ingenting, utropade Magyaren och gick omkring i sitt hvalf. — För mitt minne framstår alltjemt denna ohyggliga natt. — O, de eländiga! Det finns ögonblick, då man frestas att tvifla på allt. — Man skulle vilja att den gudomliga rättvisan genast framträdde, att straffet drabbade omedelbart, att blixten krossade dessa nidingar, som så djupt trotsa gudomliga och menskliga lagar. Tro de då på strafflöshet? Rättvisan är stundom långsam, men hennes timma slår alltid. — — Det finnes hyänor och tigrar i menniskoskepnad. — Det är ej en själ, som lågar inom dem; det är vilddjurets instinkt, som föranleder deras handlingar, en blodtörst, som förstör dem. Magyaren tog ännu några steg, derefter fattade han den fyllda vattenkrukan och förde den till sina brännande läppar. Efter några ögonblick fortfor han: — De ord jag hört skingrade mina sista tvifvel. Svag för lyx och juveler, beherrskad af begäret att lysa, hade baronessan de Remceney sålt sin skönhet. — — Genom bankiren Robert Kodoms inflytande hade jag blifvit inspärrad på fästningen Leopoldstadt. — — Hvem vet? Jag hade blifvit angifven, komprometterad genom några anonyma bref från Wanda till de österrikiska autoriteterna! — Hos oss finnes en hemlighetsfull polis. Mina förbindelser med åtskilliga misshagliga magnater voro tillräckliga att göra mig misstänkt i autoriteternas ögon, och min fångenskap tillförsäkrade friheten åt den