Protestantrörelsen i Tyskland. (Från Hand.-Tidn:ns korresp. i Berlin.) I mitt bref af den 11 dennes påpekade jag de sydtyska ultramontanernas ljus och sanning skyende stämplingar. En verkligt uppfriskande motsats härtill bildar en energisk rörelse i det protestantiska Tyskland. Det är en rörelse, som kallats till lif utaf ett antal af våra ädlaste män och under namnet ,, tyska protestantiska föreningen blifvit spridd öfver hela Tyskland. Man vet hvilket öde den ,,tysk-katolska rörelsen hade, som för öfver 20 år tillbaka framgick ur Ronges exalterade hufvud. Det var mera en evangelisk än en katolsk rörelse, närd af det protestantiska folkets behof att töra Luthers reformation ett steg längre framåt. Rörelsen strandade, men desto mäktigare blef behofvet af den evangeliska kyrkans fortbildning. I sjelfva verket skänka densammas former intet tillfredsställande af det religiösa behofvet. Stelnad i dogmerna från en 300 år bakom oss liggande tidsperiod, lösryckt rån vetenskapernas framåtskridande tåg, undandragen församlingens lefvande medverkan, och illa vårdad af en exklusivt utbildad,