Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1868, sida 3

Den 27 sistlidne December skulle målet åter förekomma, men då anmälte kärandens ombud, länsman Lange, emellertid att Thorson under tiden rymt trån Uddevaila, och uppsköts målet fördenskull tills ny anmälan blef gjord om att Thorson, som skulle efterlysas, blifvit anträftad och häktad. Den 24 sistlidne Februari anmälde sig likväl Thorson sjelfmant hos stadsfiskalen härstädes, häradshöfding Hanson, som då införpassade honom till cellfängelset. Sistlidne Thorsdag, då målet på nytt förekom vid rådhusrätten, vidhöll Thorson sin förut gjorda uppgift att han var oskyldig samt begärde att få åter komma på fri fot. Detta beviljades äfven af rädhusrätten, som uppsköt den vidare ransakningen till den 23 nästkommande April, då en del vittnen skulle inkallas. — Stöld från husbonde. Pigan Johanna Andersdotter, som varit tilltalad för det hon flerfaldiga gånger från sitt husbondefolk, hvilka voro flaskhandlare, stulit fläsk och korf, som hon sedermera bortskänkt till andra personer, dömdes härför af rådhusrätten till 1 års fängelse. Samtliga de personer, som emottagit varorna utan att eftertänka om de voro ärligen åtkumna eller icke, dömdes att hvardera böta rdr. (Från Mariestad.) Mordbrännaren Udd. I Mariestads Veckoblad för i Lördags läses: Den vid härvarande rådhusrätt af borgmästare Lang sedan Oktober månad fortsatta ransakningen med häktade arbetskarlen Johannes Andersson Udd, tilltalad för mordbrandsanläggningarne här i staden under sistliden höst, har nu lyckligtvis så långt framskridit, att Udd vid ransakningstillfället den 12 dennes, erkände att han uppsåtligen dels med svafvelstickor satt eld på doktorinnan Linderholms och hofsekreteraren Lindencronas lador, dels, på sätt minderåriga flickan Jenny Holm förut under ransakningen berättat sig hafva sett, från gården i fabrikören Kihlboms tomt n:o 48 kastat en af honom förut påtänd svafvelsticksbunt, omvirad med halm, upp i ett halmränne, hvarest elden sålunda straxt utbrutit, och dels äfven anlagt elden uti det i guldsmeden Åkermans tomt n:o 103 befintliga Svinhus. Deremot förnekade han fortfarande mordbrandsanläggningarne på länderiet Sandbäcken och påstod äfven att han icke på något sätt varit vållande eller har någon den ringaste kännedom om, huru elden utkommit i folkskolehuset sistliden höst och uti logebyggnaderna i s. k. gröna gatan under åren 1865 och 1866. IIan uppgaf vidare att han varit alldeles ensam om gerningarnas föröfvande och att, då han, som törut haft arbete hos doktorinnan Linderholm, icke längre fått behålla det, deröfver blifvit förtretad och så beslutat tända ela på hennes lada, hvaremot han i afseende ä de öfriga mordbrandsanläggningarne han föröfvat, icke kunde eller måhända rättare ville uppgifva någon särskild anledning. Emellertid uppsköts ransakningen ytterigare till Måndagen den 23 dennes med särskild uppmaning till häktade Johannes Udd att, om, såsom sannolikt synes, han har mera som tynger på hans hjerta, då med en fullständigare och sanningsenligare bekännelse, än den han nu asgifvit, söka lätta sitt skuldbelastade samvete. I dag har ett rykte spridt sig i staden, att Udd skulle återtagit den bekännelse han frivilligt och rättens närvaro afgifvit. : 2 rr