Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1868, sida 2

carakter, hvars grunddrag ännu är hvad let i uråldriga tider varit: rättrådighetk. Frib:e Liljencrante är ej den man, som åter sådana ord på sig inverka. Han pröfrade åter både den rättsliga och finaniella delen af saken och fann utskottets itgörande riktigt, men trodde dock, att en närmare utredning i en och annan punkt vore nödig och nyttig, hvadan han yrkade äterremiss. Häraf erfor man alltså, att partiet nu J. trodde sig kunna gå alltför bröstgänges illväga, utan sett sig nödsakadt att söka rinna tid. Hrr Ocklind och De Mar yrkade afslag på utskottets betänkande, en mening, hvargenom den sednare emanciperat sig från andtmannapartiet, hvars majoritet på förnand adopterat statsutskottets förslag. Hr De Mar motiverade sin åsigt på ett sätt, som röjde den sjelfständige mannen. — Ir Carl Ifvarsson, landtmannapartiets mest nflytelserike man, försvarade utskottets itgärd mest ur synpunkten afstatsverkets och landets behof, men yrkade emellertid iterremiss. — Hr Björck sökte i ett länsre föredrag visa, att riksdagen verkligen cunde förfoga öfver handelsoch sjöfartsfonden, och gick dervid mycket längre än statsutskottet, i det han med sonden menade både årsinkomsten och kapitalet. Det blef hastigt alldeles tyst i salen, ty almannen uppropade: ,,h. exc. justitimstatsnipistern. Nu inträffade hvad ryktet redan edan ett par dagar förebådat. H. exc. isade, lemnande det rättsliga i frågan å ido, att en inkräktning på handelsoch jöfartsfonden, äfven långt mindre än den statsutskottet tillstyrkt, skulle göra det för egeringen omöjligt att fullgöra de förbinlelser hon iklädt sig dels inom landet, dels ill utlandet. ,,En sådan ställning — så lutade talet — kan ingen regering unlerkasta sig, äfven om den tillkomme unler annan form än ett misstroendevotum. I salen uppstod ett brusande sorl, så att ir Jöns Påhrsson kunde ej höras ens på sanska nära håll. — Lika litet vann hr da Jönsson någon uppmärksamhet. Hr Huren förklarade också kort och kraftigt, ut allt vidare ordande nu vore öfverflöligt, och flera talare, som beredt sig på ånga anföranden, inskränkte sig till ett) ort uttalande af sin mening. — Hr Key! ofvade väl att göra detsamma, men kunde! j afhålla sig, sedan han fått ordet, att mpläsa en hop siffror, som skulle visa att onden egde större tillgångar än man uppsifvit, hvilket föranledde en kort förklaing från frih. Ugglas sida. — Frih. Lilencrants lät sig än mindre afskräcka. Han utvisade, med trotsighet i blick och ätbörler, h. exc. justitise-statsministerns förklaing; då h. exc. ej yttrat sig om rättsfräsan, så hade han tyst godkänt represenationens rätt, enär han eljest skulle hafva örsvarat kronans prerogativ. Nu vore nans ord blott en hotelse, för hvilken tal:n j ämnade vika. — Hela detta anförande jungade från den unge och talangfulle taarens läppar såsom en brännande utmaling till den närvarande rådkammaren. Prib. Gripenstedt gaf dertill ett kort gennäle, hvarjemte hr Björck förklarade att van, efter frih. De Geers förklaring, böjde ig för omständigheterna. Trots alla rop; vå proposition uppträdde till sist, midt; mot den aristokratiske oppositionsmannen ch demagogen, hans plebejiske motbild, w. Jöns Pährsson, med ett icke mindre hotullt språk, särskildt riktadt mot konselens förste man. Diskussionen var slutad och talmannens dubba föll, omkring kl. 1,4. Tvenne voeringar egde rum, den första rörande konraproposition, antingen den skulle blifva terremiss eller afslag på utskottets, derid afslaget segrade med 68 röster mot 02. I den elutliga voteringen mellan biall till statsutskottets betänkande och aflag å detsamma segrade den sednare meingen med 105 röster mot 65. Kammaren, hvars ötverläggningar beistades af fullsatta läktare, åtskiljdes kl. lära 4 e. m., under liflig sensation. Grefve Arvid Posse och frih. Läljencrantz drogo ig afsides och följdes af mångas blickar. Man såg i dem de båda hufvudmännen för planen att i dag störta ministeren, en plan; om nu ej kunde längre fördöljas, trots la försäkringar om motsatsen, sedan frih. ibeneranta, vare sig af beräkning eller fyermod, låtit täckelset falla. De hade lock tydligen missräknat sig om sina krafer, underkännande tillika den vigtiga omtändighet, att om man vill störta en mi-b istere, skall det finnas män, som åtnjuta og förtroende och auktoritet att kunna ntaga dess plats, hvilket nu ej är förhålandet. Såsom sakerna nu stå, kan strilen icke kallas en politisk kamp, utan ndast en intrig, och en sådan lärer näpeligen kunna vinna framgång hvarken i år första eller andra kammare, hade den ckså än så goda, hemliga ryggstöd. Riksagen har genom sitt beslut i detta ämne j blott häfdat sitt anseende, utan också ifvit sitt förtroendevotum åt den rådkamnare, som eger i h. exc. justitise-statsmiistern sin styrka och sitt stöd. Hans dla och upplysta personlighet är den zalders-gestalt, mot hvars bröst hatets och fundens pilar återstudsa, äfven då, såsom u, mången ledamot af andra kammaren pelat den blinde Höders roll att afskjuta en försåtliga pil, som Loke lagt på bågträngen. I morgon begynner behandlingen i an1 I —-—— hl fö. -——hiten -eE-ÄLw hå, bob MA I SC Ä I 1 k 8 8 E Poe m DIP FRK fa AD H Fd 0 I bed ot Hå fond Ht br nn S L—V— SSHÖSFASLZLOG H — — — i H d e u d f f. — — LO — —.8 , E t. v. ä si i H ra kammaren af 7:de hufvudtiteln, och öra väl alla hufvudtitlarne så vara lyckgt genomgångna med denna vecka. 2 — UTRIKES, TYSKLAND. Den aflidne exkonungen af Bayern biattes i Miinchen i Onsdags med stor rakt. Exdrottningen af Grekland samt