Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1868, sida 2

le allmoge och indirekt fördel åt sig sjelf, senom industriens uppmuntrande. Eller ir det bättre, att ingen får gagn af dessa ikedomar? Skall man vara belåten med sådana kraftyttringar som att kronan, ör att bereda arbetsförtjenst åt norrländlingarne, tillåter fri afhemtning af vindällen, som legat på marken mera än ett ir. Nej! det är hög tid att våra största och skogsrikaste provinser, Norroch Vesterbotten, få ingå i landets export af bjelkar och plankor med högre andel än 15 eller 16 procent, och detta, med allt det goda som deraf skulle följa, kan åstadkommas derigenom, att kronan till sig anmälande köpare aflåter så mycket moget timmer, som finnes tillgängligt, och säljer detta till sådana priser, som kunna erhållas. Det timmer, som finnes närmast, afverkas först ), ty först då brist på moget timmer yppar sig i närheten, får det aflägsna värde, och under tiden, som hygget avancerar uppåt elfvarne, hinner det, som qvarlemnats nederst, att växa till mognad. Denna hushållningsmetod tillämpas på de privata sågskogarne; den kallas ,,blädning och är den enda rationella för högskogsskötsel. Den at skogsstyrelsen den 29 Juni 1867 anbefallda skogsindelningen åter lider, enligt vår tanka, af det fel, att den föreskrifver ,,att blädningstiden skall vara en jemn part af omloppstiden — och då denna är bestämd till 20 år, så skulle en del nu fullt mogna träd få vänta på afverkning lika många år, hvilket äkerligen skulle vålla icke obetydlig förust.