Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1868, sida 1

sstan kokett. Den presenterar sig med ett yse här! som säkert icke skall slå fel att I draga till sig den stora allmänheten vid första åskådandet. Men den är oroligt och oplastiskt uppfattad och kan derför ej vinna vid ett förnyadt betraktande. Hästen är framställd såsom stannande, men ej uti ett plastiskt moment uti stannandet, utan i ett pittoreskt. Det hela gör fördenskull, trots den omisskänneligt stora talangen i utförandet, ej det oafvisligt nödvändiga intrycket af sannt plastisk måtta och lugn, af den afslutning, utan hvilket verket pekar ut öfver sina egna gränser; man får ett intryck mera af en djerf ryttares paradridt än af den konungsliga värdigheten. — — Molins framställning är för orolig och föga värdig; det är såsom en konstberidare, hvilken kommer inridande i Cirkus. Det är en känd sak, att svenskarne emottagit intryck af fransmännen både i litteratur, konst och smak i allmänhet, och säkert är, att denna Molins häst och ryttare äro mera franska än måhända någon fransman skulle vilja vidkännas —-— — Långt efter det de 7 af dessa modeller voro utställda, inlemnade Bergslien sitt utkast. Underhand sades nemligen bland allmänheten, att det ej lönade mödan för någon norsk konstnär att anmäla sig, då stämningen inom komiteen afgjordt var för, att Bissen eller Molin skulle ha besställningen, professor Bissen emedan han var den ende, som förr modellerat hästar och derför lemnade all garanti för, att ett så stort arbete som en eqvesterstaty skulle bli lyckadt i alla sina detaljer; professor Molin emedan han, såsom en utomordentligt begåfvad man, hade vunnit Hans Majestät konung Carl personligen för sig. Men Bergsliens modell träffar till den grad på ctt lyckligt sätt iden, att han fått hela opinionen för sig, och komiteen står nu helt rådvill, huruvida den skall våga att anförtro en yngre man denna stora beställning. Sannolikt kommer saken att afgöras efter konungens ankomst hit i slutet af månaden. — Jag skall tillåta mig att nästa gång afsluta dessa anmärkningar, hvilka måhända redan blifvft alltför långa. Det har i all hast öppnats en subskription för Bergslien, för att bereda honom tillfälle att företaga en studieresa, antagligen till Stockholm, Köpenhamn och Berlin, hvarefter han ämnar lemna sin modell i en höjd af ett par alnar, på det att komitön må ega ett mera utfördt arbete att fälla sin dom efter. Den besynnerliga och oväntade tilldragelsen, att ,Dölen för 14 dagar sedan plötsligt blef afskedad från sin tjenst som kopist i regeringens justitiedepartement, har, oaktadt våra större tidningar undandraga denne begåfvade man sin sympati — förmodligen emedan han i sitt blad Dölen oupphörligt legat i gräl med dem — gjort ett ingenting mindre än godt intryck på publiken i allmänhet. Det var nemligen en välbekant sak, att ,,Dölen, hvars namn (en sak, som det måhända är öfverflödigt att nämna) är Osmund Vinje, efter att i många år med svårighet hafva försörjt sig som litteratör, erhöll sitt bröd i departementet med det uttryckliga tillkännagifvandet, att han ej behöfde anstränga sig alltför mycket, då man på detta sätt önskade hjelpa denne snart 50-årige man, hvilken dock som skald och , Maalstrover ådagalagt en ej ringa talang. , Dölen är en torpareson från Thelemarken och tog vid framskriden ålder examen artium samt deretter juridisk examen. Nu står han åter i saknad af uppehälle, hvilket väcker medlidande, isynnerhet då denna handling af regeringen anses fullkomligt onödig, alldenstund ,,Dölen såsom politiker af alla anses för oskadlig, medan han som ,, Maalj: strever har hela det nationella partiet för sig. Afskedandet härleder sig från några artiklar i , Dölen med rubriken , Vår politik, i hvilka han på det skarpaste uttalar sig mot unionskomiten och talar om det tryck, som från Sverge utöfvas på statsrådet Stangs minister, hvilken just bildades för att mottaga detta tryck och meddela det åt storthinget. Uti det i dag utkomna numret af, Dölentackar han sin Gud för det han ej blifvit satt på Munkholmen eller halshuggen. Sympatien för den fallne mannen är likväl stor, och genom subskription insamlas penningar åt honom för att för det första betrygga honom mot!att lida nöd. Sillsisket anses slutadt i dessa dagar; man anslär skörden till omkring 420,000 tunnor, hvilket är mera än man kunde vänta efter det oroliga väder, som herrskat under hela den tid fisket pågått, l. men mindre än vi fått på de sednaste 10 åren. Det skandinaviska sällskapet håller möte i morgon för vidare behandling af ,,språkutvecklingen i norden. Teatern gör för närvarande lycka med! Den Yngste af Hertz. Direktionen be-J. mödar sig om att få hit fru Stenham-J. mar, såsom det heter med utsigt till ett) godt resultat. i Isen har nu gått upp ända till 3 mill härifrån, och ränna öppnas för en mängd spanmålslastade fartyg. Från Tönsberg ha omkring 15 fartyg, eller ett mindre antal än vänligt, afgätt på skälfångst till Ishafvet. Riksdagsbref. Stockholm d. 10 Mars 1868. Med donna vanka häriada sSscam man I