Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1868, sida 3

ofantliga betesmarkerna, och på vägen passerade bönderna, med hufvudet betäckt af en vid filthatt med uppvikta brätten, hvita byxor, kantade med röda fransar, samt fästade kring midjan på österländskt sätt. Wanda höll sig alltid nära oss. Ilon frambar den inhemska tobaken och sjöng den gamla magyar-sången: .Lifvet är stormen. Aldrig hvila, evigt vinddrag, glödande eller isande blåst; orkan af blommor i ungdomen; snöstorm under lifvets vinter. Rosorna fy och hvirfla. Fåfingt söker man dem fånga — — Nöjen, rosor, allt förflyktar! Åren hopas såsom snön — — De försvinna såsom han, farväl Ungdom, ålderdom, farväl! Lifvet är stormen -— Men stormen efterlemnar alltid några daggdroppar på våra brännande pannor. Magyaren var ett rof för en våldsam sinnesrörelse, och hans ögon fuktades. — Jag älskade, återtog han, den vackra, unga flickan. Hon var då så stolt och ren. — — Då vi begåfvo oss på vargJagt med tchikos på sina kraftiga hästar, följde Wanda oss med bössan i handen och knifven i gördeln. En hägerfjäder svajade från hennes barett och gaf henne utseende af en hjeltinna, — och hon var verkligen en sådan — — (Forts.) Mormonerna i Utah. Brigham Young har tillkännagifvit för de heliga vid Stora Saltsjön, att Guds ande befallt honom att förbjuda församlingen bruket af kaffe och tbe.