Underhuset företedde den 5 dennes, då Disraeli der uppträdde för första gången sedan han blef premierminister, en lifligare anblick än vanligt, och äfven åhörareläktarne voro tätt packade. Disraeli inträdde i salen, under det man förhandlade om en del jernvägsangelägenheter, och han mottogs genast med ljudeligt bifall, till och med från de liberala. Sedan några saker af underordnad betydelse blifvit afgjorda, reste sig Disraeli , för att meddela några upplysningar öfver de förändringar, som sedan hans sista närvaro hade föregått. Angående lord Derbysl asgång uttryckte han sig kort, men värdigt, och uttalade förhoppningen, att lorden snart skulle återvinna sin helsa, för att utöfva det inflytande på de allmänna j: angelägenheterna, som tillkomme hans höga ställning och stora förmåga. Angående sig sjelf sade den nye ministerpresidenten: Vid lord Derbys afgång behagade H. M:t åt mig uppdraga bildandet af ett kabinett. Under hvilka omständigheter som helst kan den, åt hvilken ett sådant uppdrag lemnas, icke för! sig dölja, att han måste åtaga sig en! tung börda och gå till mötes stora svårigheter; men för mig funnos dessutom personliga och andra skäl, som göra denna börda ännu tyngre och som mångfaldiga svårigheterna. Likväl trodde jag mig icke kunna förena aktningen för mig! sjelf med afslåendet utaf ett sådant anbud. Jag bygger på understödet af mina kolleger i kabinettet; jag bygger på ett storsinnadt partis gynnsamma ställning och — måhända jag vågar tillägga detta — på ett billigt och opartiskt tillmötesgående från underhuset, i hvilket jag nu tillbragt hälften af mitt lif.v Ilärefter!;: öfvergick han till redogörelsen för de grundE satser, på hvilka den nya regeringen är baserad: ,,Likasom i lord Derbys kabinett. har jag äfven inträdt i de principer, efter hvilka han för några år sedan bildade sin regering, och hvilka han mer eller mindre J ; l sedan tjugo år varit trogen och försvarat. Sedan tjugo år har jag stått i nära och förtrolig förbindelse samt gemensam verksamhet med lord Derby, och måste således känna hans grundsatser, äfvensom hans åsigter öfver dagens stora hågor. Hvad den utländska politiken angår, säl skola vi fortgå på den bana, som vi bör-s jat under min ädle väns (lord Stanleyts)i ledning, och jag vågar säga, med parlamentets bifall och Europas förtroende. jl Denna politik är en fredspolitik, icke freden för hvad pris som helst och med uteslutande afseende på Englands materiella 1 intressen, utan en fredspolitik, som fram-JI går af öfvertygelsen, att det allmänna bä-JI sta i verlden genom den befrämjas. Vilc tro icke, att den politik skulle bereda vår trygghet, som ställde oss i en egennyttig e isolering, utan vi äro tvertom af den åsigt, f att denna isolering måste uppnås genom samverkan med andra länder, icke endast under deras lyckliga förhållanden, utan äfven i deras nöd och trångmål. Om en sådan politik blir genomförd, så kan jag) icke tro, att vid inträffande fall detta inflytande skulle blifva vanmäktigt af det skäl, att det förnämligast grundar sig på ; aktning. En förklaring af detta slag varj? att vänta; men Disraeli satte underhuset i förvåning genom följande program för sin inrikes politik: , Hvad landets inrefft angelägenheter angår, skola vi — jag säger det från början — fullfölja en liberalf: politik. (Stort uppseende från alla sidor, under det talaren tillägger:) Jag menar n l ö en sannt liberal politik, som icke ryggar tillbaka för förändringar, som skall befrämja vår tids behof, men som tillika alltid skall fästa afseende på, att det är vår lyckliga lott att lefva i ett gammalt och historiskt land, som i sina historiskt utbildade statsinrättningar har den bästa borgen för ordning, för frihet och för upprätthällande af de bästa elementerna för vår nationalkarakter och styrka. Sedan han än vidare talat öfver Irlands olyckliga ställning samt förordat det förslag, som för afhjelpande deraf med det snaraste skall föreläggas underhuset, intog talaren, under enhälligt bifall, sin plats. Öfverhuset har förlorat två medlemmar, amiralen lord Byron och earl Rosebery. Den förstnämnde, född 1789, erhöll efter sin kusin, den berömde skalden, år 1824 sin titel och sina värdigheter. Den andre, född 1783, efterträdes af sin sonson lord Dalmeny. Begge de aflidna tillhörde det liberala partiet. TURKIET. Med anledning af ministerskiftet inne-i håller danska Dagstelegrafen följande: Ett telegram har meddelat underrättelse om,! 1 1 Ht t 5z55HHMMSNSTNKNNCOTO! HOST SFS -—Gatt de tvenne ledande statsmännen i Turkiet, Ali Pascha och Fuad Pascha, blifvit afskedade; att. Namyz Pascha blifvit utnämnd till krigsminister, samt att dessa förändringar bebåda kommande ? händelser. Antingen nu ombytet utgått från seraljen eller en princip-förändring timat i sultanens politik, förtjenar underrättelsen uppmärksamhet i ett ögonblick som detta, då rörelsen i Moldau och Vallakiet. Serbien och Montenegro närmar sig sin lösning. Efter turkiska begrepp företog sultanen Abdull! Azis en stor handling, då han förliden sommar ! besökte London, Paris och Wien, men följderna J) af detta personliga tillmötesgående mot de trel, stormakterna låta ännu vänta på sig. Sultanen kan väl hafva menat, hvad han yttrade: ,,i Frank-; rike såg jag civilisationens resultater, i England s! dess orsaker, men han synes icke hafva fört hem s) med sig några af denna civilisations frukter. Han : är likasom sin företrädare, Abdul Mechid, prisgifven åt sina passioner, en lekboll för sina omgifningar, och förbereder sitt lands framtid på det olyckligaste sätt genom att behandla sin thronföljare med samma misstänksamhet. som på sin