nittio fall af hundrade fär tillgripas af hög som låg. Exempel härpå gifvas hvarje dag. Obekanta med ställningar och förhållanden, måste emigranterna anlita agenter, och af sådana finnas här en ansenlig mängd, men många af dessa äro bedragare, så att man får hafva ögonen öppna. Dessa agenter gå respektive emigranter tillmötes med en beundransvärd artighet och beredvillighet. De hafva land och jernvägsbiljetter att sälja, vexla penningar etc.; men mångtusende hafva hos dessa fått och få betala för deras tjenster långt mer än om de kunnat vända sig direkte till rätta stället eller till hufvudkontoren i första hand. Utom dess finnas arbetsbyråer, der man betalar en eller två dollars, för att få en tjenst eller anställning. Sedan penningarne väl äro betalta, får man oftast blott höra lögner och ursäkter. Man får vänta och man får för det mesta vänta förgäfves på den utlofvade anställningen. Penningarne och tiden äro förlorade, och man inser då att man varit ute för bedragare. Sådana agenter, med alla sina puffningar, granna förespeglingar och skyltar af mångfaldiga slag, finnas här många. Sådant med mycket annat kallas här Swindle och Humbug. På sednare tiden har utanför Castle Garden, men i sammanhang med densamma, öppnats en väl behöflig arbetsbyrå för alla klasser, hvilken också i närvarande dåliga tider är alldeles öfverbelägrad af tusentals arbetsbehöfvande. Här blir man kostnadsfritt inskrifven, får taga plats och sitta ned, hafva tålamod och vänta till någon dag man kan få den glädjen se sig vara föremål för spekulation af någon jordbrukare, handtverksmästare, agent från sydstaterna eller någon annan. Efter undergången mönstring och besigtning blir man måhända antagen. Lön och vilkor uppgöras och så bär det utaf, kanhända några hundra eller tusen mil inåt landet, åt söder eller vester, allt efter öfverenskommelse, för att anställas vid jordbruk, eller kanhända vid jernvägsgrufeller annat hårdt arbete. Denna inrättning är för såväl qvinsom manfolk, men har endast till uppgift att föra den arbetsgifvande tillsamman med den arbetsbehöfvande, utan att hjelpa den ene eller andre. Tjenstpersonalen får ej öfvertala eller råda någon, och således har emigranten, som ej känner språket, hvilket är det vanligaste bland skandinaver, äfven här stora svårigheter. Beklagligtvis komma många hit utan medel. Dessa äro ju tvungna att taga det första som erbjudes. De flesta, som hafva medel att bestrida resekostnaderna med, gå för det mesta inåt vestern till staterna Ohio, Illinois, Jowa, Michigan, Wisconsin och Minnesota. De som hafva en samlad styfver köpa sig jord, men de flesta försöka få tjenst som dagakarlar eller drängar. Det arbetas af alla krafter att gifva emigrationen en riktning åt de södra staterna, isynnerhet till Virginien, Georgia och Florida, på det att emigranterna der skola intaga platsen efter de svarta, som beskyllas 10r lättja eller benägenhet att så mycket som möjligt njuta af sin frihet, utan att arbeta mera, än hvad de nätt och jemt behöfva för att existera. Många hafva blifvit öfvertalade att resa dit, men många hafva återvändt, tillfölje af klimatet, dålig behandling, dålig föda och låg betalning. Äfven från vestern hafva många hit återkommit tillfölje af der rådande arbetslöshet. Öfverhufvadtaget får man här arbeta hårdt och ihärdigt, ty amerikanaren är van vid att det går undan, som det heter, utan rast eller ro. På landtegendomarne är det ofta vanligt att tiden för måltiderna så inskränkes, att man nätt och jemt hinner förtära det man får, hvarefter arbetet genast börjar igen. Det är ganska svårt kunna lemna en säker uppgift på arbetslönerna, men enligt de säkraste upplysningar jag lyckats förskaffa mig, tror jag, att följande förteckning ej afviker så särdeles ifrån verkligheten. Prester erhålla 2 å 3,000 och tidningsredaktörer cirka 10,000 dollars årligen ; bagare 12, smeder 14, bokbindare 14, timmermän och snickare 16, tunnbindare 13, garfvare 12, marmorhuggare 16, gjutare 18, målare 12, sättare 14 å 20, skomakare 12, sadelmakare 14, stenhuggare 20, skräddare 14, svarfvare 15, tapetserare 15, vagnmakare 14, urmakare 18, blockmakare 16, mekaniska arbetare 18 och murare 20 dollars i veckoaflöning. Bokhållare åtnjuta efter skicklighet och duglighet från 500 till 2,000 dollars lön årligen, men det fordras skicklighet i språket, såväl theoretisk som praktisk jemte handelskännedom och affärsvana. För främlingen kan likväl ej gerna i någon hänTER YNIJEHALQAINN (6 sc 1.